Men om man inte vill göra som Martin Stenmarck då?

”Jag vill kasta loss och lära mig slåss – Raka av mitt hår och bäras ut på bår – Ta tjuren vid hornen och hålla dom hårt

Lita på sanningen och kväva all gråt”

Så sjöng ju Stenmarck i alla fall. Jag vet inte hur långt han har kommit med planerna i övrigt.

Skämt åsido. Så mycket spänning behöver jag inte i livet, men jag känner ändå att jag måste göra något lite mer utmanande då och då, för att ”känna att jag lever”. (Tur att jag inte är i 45-års ålder, då hade man kunnat misstänka en kris…)

Ett sätt jag hittat sista veckorna är att dra ut och springa i skogen. Hitta nya stigar och utmana lite genom att då och då lämna stigarna. Även om det sker mitt i den trygga hemmaskogen, så blir det lite mer dramatiskt. Bra för huvudet också, då all koncentration går åt till att hålla sig på fötterna och göra rätt vägval. Det finns helt enkelt inte plats för tankar på jobb och eventuella problem. Hjärntvätt åt det bättre hållet!

I torsdags morse var jag ute en snabb sväng innan jobbet. Jag sprang ned till Hökmossen och tänkte ta mig tillbaka genom skogen. Det var snårigt och blött minst sagt, men det resulterade i att jag fann det jag hört många prata om: ”Kärret”. Ett stigsystem som slingrar sig runt ett kärr, tydligen ska det vara nästan 5 km stig som man irrar runt på. Irrar är rätta ordet då det inte finns någon form av guidning och det är dessutom så uppmuntrande att här och där avvika från stigarna för att finna egna och det resulterar ofta i samma väg tillbaka.

Sedan dess har jag längtat tillbaks till Kärret. Idag (söndag) var det dags.

Jag fick ett superpass med ca 2 km uppvärmningsjogg till Kärrets ”entré”, väl i Kärret ca 5 km stiglöpning och därefter ca 7 km vanlig väg. Det gav en enorm mersmak och jag känner att jag vill ta stiglöpning ett par steg längre.

Lite action blir det ju när jag springer över stock och sten, provar ”broar” som har ett par decennium på nacken och då och då dessutom har flaxen att få ramla i den sköna ljungen, så att man får ett par söta skrapsår på knäna. Jag känner mig lite mer levande just då. Kanske inte behövs mer? Kanske inte behöver raka av mig håret, köpa båt, mucka med någon och få stryk? Och Tjurfäktning har man ju tack och lov börjat förbjuda mer och mer.

Jag kan alltså ha funnit en mycket mildare väg i Kärret.

Hur gör du för att få lite extra spänning i vardagen? Tipsa oss!

Ha det fint.

Patrik

Underbart fjällöp i regn, vind och uppför – och lättare än så vill jag inte ha det!

Dagens fjällöpning avklarad!

Jag ställde bilen vid Högfjällshotellet och drog iväg längs Södra Kungsleden upp mot Östfjällsstugan. 9 grader i luften, motvind och uppför första 2,4 km kändes… friskt! 

Skön känsla att komma över puckeln och kunna ”rulla” ned mot Östfjällsstugan. Ifrån Östfjällsstugan är utmaningen inte att det är uppför, utan att terrängen blir betydligt tuffare i dalen på väg tillbaks mot Högfjället. Du får får tre val när du ska sätta ned foten: Blöt rot, blöt sten, eller blött vatten. Det var rätt halt på sina ställen som ni förstår. 

Fjällen är en fantastisk miljö att springa i och bara sådana små upplevelser som att se dalripor knata runt i lugn och ro, ger mig lugn och ro i själen. 🙏 Bra löppass och jag är nöjd med att jag kunde hålla 6.20-tempo i snitt trots förhållandena. Löpningen känns bättre och bättre!

Jag testade @palsinmotion under löpet och det gav mersmak! Hade inte förberett mig på appen så bra innan, så det blev lite fippel innan allt funkade. Jag rekommenderar att ni spanar in @palsinmotion (http://www.palsinmotion.se) och sedan laddar ner appen. Specielllt utformad om du springer med någon och vill ha koll på vart personen befinner sig. Perfekt vid lopp, löpgrupper etc. Kommer bli en succé! 

Ha en skön lördag!

//Patrik

 

Fi fasen så grisigt!

Ibland brukar smarta människor backa tillbaka några steg för att försäkra sig om att de är på rätt väg och vända om när de inser att de tappat kurs. Det hade definitivt min pappa gjort. Eller förresten, det är fel för min pappa hade aldrig kommit på villovägar. Min pappa har en förmåga att rekognosera och planera sina vägar redan innan har tar sig ut, så det blir alltid rätt på en gång. Så fungerar han i allt han gör. Det kanske tar lite längre tid innan han kommer igång men det blir alltid rätt från början. Så fungerar inte jag och dessutom har jag funnit en man som inte heller fungerar som min pappa utan mer som jag. Det är kanske därför han står ut med mig.

Idag skulle vi ut och springa, tänkte vi. Efter en dag av altanrivning och altaneldning kändes det skönt att fylla lungorna med frisk fjäll-luft. Längst upp i vårt område, alltså om man klättrar så högt det går i rena höjdmeter, finns en ingång till skidspåren. Dessa är ju ordnade leder, åtminstone vintertid, fantastiska skidspår har vi fått höra. Ja ja, vi fattar att det kanske inte är en sandad och tillfixad E4 sommartid men markeringarna lär ju synas. Kanske lite blött bitvis men det fixar vi. Vi måste bara ta reda på om det är bra spår att träna löpning på. Vi tog bilen upp för att slippa någon kilometer uppförsbacke som start på rundan.

IMG_2466
Redo? Laddad?
Japp, nu kör vi.

Vi kom inte långt förrän det blev blött.
”Ha ha vad roligt, det här måste vi ta kort på. Ge mig kameran.”

IMG_2467IMG_2478
”Vad cool du är som bara kör utan att gnälla”, sa Patrik till mig (inte för att jag brukar gnälla).
Vad vi inte visste då, var att detta var bara början, början på en runda av enbart myrlöpning. Blött, lerigt och djupa nertrampningar.

Vi kan konstatera att det är mycket svårt att bibehålla en god hållning och ett bra löpsteg när rörelseenergin från det ena steget inte leder vidare till ett effektivt frånskjut i nästa. När foten sjunker ner en till fem decimeter vid landning gäller det att samla ny kraft till nästa steg helt på egen hand. Det blir tungt efter en tid. Dessutom visste vi inte heller hur vi skulle landa från steg till steg. Ibland såg det sankt ut men vi landade stumt och ibland såg det hyfsat torrt ut men vi sjönk ner till knäet.

”Ser du någon markering?”undrade Patrik plötsligt och jag lyfte blicken från myrmarken.
Nope, det var inte länge sedan dock.

Här är ju ett klassiskt tillfälle då en del andra människor hade valt att backa tillbaka till markeringen för att se efter och korrigera vägval. Backa? Nä, jag tycker inte om att backa. Patrik tycker inte om att backa. Det löser sig säkert. Full fart framåt!

IMG_2497
Oj, vart tog stigen vägen?
Ah, vad tusan, det är ju inte första gången vi hamnar utanför stigen.

Titta, underbart, här har de byggt en bro!
Den använder vi.
IMG_2500 IMG_2501 IMG_2502
IMG_2498
En torr fläck. Jag tror jag stannar här ett tag.

Det kom inga fler markeringar men vi såg ju skidbackarna så vi hade ju koll på i vilket riktning vi bodde. Vi höll höger, trampades genom oändliga myrmarker. Till slut hittade vi markering, till slut hittade vi hus. Vi valde att kliva ut på vägen och det visade dig att vi var en väg ovanför vår egen.

Två val, ska vi springa hem och ta bil 2 upp för att hämta bil 1?

Äh, vad fasen, vi kommer tvingas springa backe så det är väl lika bra att bita ihop och se det som ren och skär gristräning. Det blev 1,5 km och 10 min uppförslöp tillbaka till bilen.

IMG_2506
IMG_2508
I mål!
Vilken tur att vi inte heller denna gången valde att förnuftigt backa tillbaka.
Tänk vilket äventyr vi hade missat!

IMG_0187
Å här har vi höjdkurvan, mer än vi trodde.

Ha en  härlig tisdagkväll.
Åsa (Patrik hälsar)