Vissa möten är mer angelägna än andra

27 juni trillade det in ett meddelande till Åsa som kom genom kontaktformuläret på SMART Hälsas hemsida.

Meddelandet var från Elisabeth Säfström och Kenneth Bingström och handlade om ett evenemang de planerar att hålla 3 september: Hjärnruset 2016

I september 2015 höll SMART Hälsa en Löpmanifestation som gick ut på att synliggöra löpning i Nykvarn och få människor att upptäcka hur kul det är med löpning och framförallt att löpa ihop. En repris har efterfrågats och vi har försökt hitta tid till det utan någon större framgång.

En kväll i juni så sitter jag och slösurfar och tittar igenom Facebook-flödet. Mitt i alla grillbilder så dyker ett evenemang upp: Hjärnruset 2016! Just då sitter jag och Åsa på varsin våning i huset och bara för att inte glömma bort min tanke så skickar jag ett meddelande till Åsa: ”Det här borde vi stötta!” Åsa höll med.

Nu hann vi aldrig kontakta Elisabeth och Kenneth. De hann före! Tack vare ett tips Elisabeth och Kenneth fick från Nykvarns Kommun att vi på SMART Hälsa är engagerade i löpning och har anordnat liknande event tidigare, så skickade de meddelandet till oss via hemsidan. Vi fick plötsligt ny energi till att anordna en ny modifierad Löpmanifestation och denna gång med ett välgörande ändamål.

Visst känns det som att det här var meningen att det skulle ske? Så tänkte i alla fall vi.

Igår hade jag haft ett första supertrevligt möte med Elisabeth och Kenneth. Jag blev hembjuden till deras villa i Nykvarn och samtidigt som vi drack gott kaffe och smaskade på rulltårta så började vi prata om Kenneths (och hans anhöriga) livsöde.

2008 fick Kenneth ett hjärtstopp. En vältränad man i sina bästa år som precis fått veta vid en hälsoundersökning att alla värden var i topp. Så otroligt läskigt att bara tänka tanken att det med andra ord kan hända vem som helst.

Som tur var så fanns det sjukvårds-kunniga människor i närheten när det hände och de kunde tillsammans utföra hjärt & lungräddning tills räddningstjänsten och till slut ambulanshelikopter anlänt.

När Kenneth vaknade upp ur koman 14 dagar senare hade hans förmåga att gå, läsa och tala kraftigt försämrats. Efter en lång rehabilitering där Kenneth lärt känna många människor med förvärvad hjärnskada, så har tanken fötts att göra något för att hjälpa forskningen på området framåt.

 

Nu har Kenneth tillsammans med Elisabeth bestämt sig för att göra en insats för forskningen och valt att fokusera på forskning kring hjärnan. Vid hjärtstopp med medföljande syrebrist så blir konsekvensen ofta olika typer av skador på hjärnan. Hjärta och lungor forskas det mycket på, men inte lika mycket på hjärnan.

Därför vill Kenneth och Elisabeth stödja Hjärnfonden. Hjärnfondens vision är att ingen ska behöva lida av sjukdomar, skador eller funktionsnedsättningar i hjärnan. (Läs gärna hela texten på http://www.hjarnfonden.se/om-hjarnfonden/)

Under Hjärnfondens flagg lade Kenneth och Elisabeth upp insamlingen Hjärnruset med målet att samla in så mycket pengar som det bara är möjligt till Hjärnfonden.

Vi är självklart supertaggade inför att hjälpa detta projekt.

”Många bäckar små gör en stor å”. Fantastiskt ordspråk som är så sant. Ett enskilt bidrag fixar inga stora forskningsframsteg, men tillsammans kan vi faktiskt göra något som betyder något. Här handlar det helt och hållet om pengar. Att skaffa pengar som kan möjliggöra mer forskning kring hjärnskador.

Om du tycker som vi och har några kronor över så skulle vi bli jätteglada om du vill stötta Hjärnruset och ge ett bidrag via länk Hjärnruset.

Evenemanget Hjärnruset är ett löplopp som vi nu tillsammans med Kenneth och Elisabeth håller på att skissa på ett upplägg för. Tanken är att det ska passa alla människor oavsett förmåga. Startavgiften som oavkortat går till Hjärnfonden är 50 kronor för vuxen och 20 kronor för barn. Det ska bli ett riktigt roligt evenemang för alla, oavsett om man vill springa, gå, eller bara titta på!

Direkt vi har spikat upplägget så kommer vi dela det här på bloggen (Prenumera på bloggen så ni inte missar något!) så att ni kan läsa om det och anmäla er. Men reservera redan nu 3 september i kalendern till Hjärnruset!

Låt oss hjälpa tillsammans.

Patrik

Dagen då mamma började träna och vad som är viktigast att tänka på

Min mamma är en kvinna som rör sig mycket. Tack vare decennier av hundägande har hon promenerat åtskilliga mil i vått och torrt. Mamma har alltså en mycket hög nivå vardagsmotion.

Nu har min mamma Lena, som också jobbar med att se till att gymmet SMART:s lokaler hålls rena och fräscha, bestämt sig för att komplettera vardagsmotion med styrketräning. Därför bad hon mig sätta ihop ett program som är anpassat efter just henne. Ett mycket klokt beslut, om jag får säga vad jag tycker. Det finns alltid god anledning att träna för att bygga en funktionell kropp, en balanserad sådan som står pall för vardagens utmaningar och vårt naturliga åldrande.

Innan vi börjar bygga styrka på allvar finns det två saker som är viktigare att utveckla först.

  1. Flexibilitet/rörlighet
  2. Stabilitet

Det är klart att vi är många som hellre taggar på att köra igång med tunga vikter för att snabbare se resultat. Jag är förstås ganska säker på att min mammas primära mål inte är att bygga biceps inför beach 2016. Nä, mamma vill bli starkare för att bl a bli av med lite olika krämpor som kommit med åldern (utan att för det säga att mamsen är gammal, för det är hon förstås inte).

När vi tränar vill vi göra det med en god hållning och ”korrekta positioner”, så som vi är skapta och där vi är som starkast. Träning med t ex krökt rygg och framåtroterade axlar leder i förlängningen, tyvärr, ofta till problem.

Flexibilitet/rörlighet är det viktigaste att starta med. Muskler som är för korta kan påverka hållningen negativt och som du läste precis är god hållning en förutsättning för att du ska få de resultat du önskar.

Stabilitet kommer på en stadig andraplats. Med stabilitet menar jag att du är stark i musklerna som stöttar upp och stabiliserar ryggkotpelaren, bäckenet, knäna och fotlederna. När du lastar på med tung stång inför en knäböj behöver du bålstyrka för att upprätthålla god hållning under utförandet av övningen utan att riskera skada. Du bör alltså aldrig lägga på mer vikter än du kan hantera i bålen.

Det första lilla mammi fick starta med var därför flexibilitets- och stabilitetsövningar, hellre få utförda med kvalité än många som blir jobbigt att få tid till.

En stabilitetsövning för bålens framsida, en stabilitetsövning för baksidan, en för stabilitet i sidled. Mamma fick också göra rotationsövning och en knäböj med en pinne (utan vikt) ovanför huvudet, både för att börja vänja kroppen vid benträning och för att öka rörligheten.

Efter detta förstås ett gediget stretchprogram för flexibilitetens skull.

Sammanfattningsvis:
1. Se till att du har rörlighet nog att träna med optimal hållning och teknik.
2. Bygg stabilitet så att du orkar upprätthålla god hållning och teknik.

Sen är du redo att ladda på med vikter.
Lycka till med träningen, både mamma och ni andra.

Åsa

IMG_0184

En helt vanlig vilodag

Imorse vid blåbärsfrukosten imorse (tack pappa för färdigrensad leverans) kläckte Patrik ur sig något så ovanligt som ”Jag tror jag ska ta en vilodag idag”.

Så bra, tänkte jag, då kan jag också göra det. Trots att jag bara tränat två dagar av tre till skillnad från Patrik som sprungit även på dagen däremellan. I och för sig plockade jag ju kantareller tills jag var helt färdig, det måste ju räknas. Visst var jag också värd en vilodag. Men vad skulle vi då göra alla lediga kvällstimmar?

Det löste sig som tur var. Fram emot eftermiddagen fick jag en notis från Facebook att Linda postat ett inlägg på min tidslinje: ”Det skulle sitta fint med ett BODYSTEP-pass ikväll för att träna bort lite träningsvärk efter gårdagens BODYPUMP.” 

Jag svarade: ”Kan du samla ihop 10 st så kör vi!” Jag ska vara ärlig och erkänna att jag, efter att ha kollat att det funkade med befintligt schema på gymmet, redan hade bestämt mig. Vi kör, BODYSTEP är kul, JÄTTEKUL!

Dessutom högg maken snabbt i samma tråd: ”I’m on!” 

Linda gjorde bra jobb med värvning, maken likaså. Utöver det fick vi ner några trogna SMARTISAR. 

Jag är glad att jag fick köra BODYSTEP på min vilodag. Så glad över gänget som kom och körde både hårt och glatt, trots att ventilationen kollapsat.

Önskar att jag varit i mina sinnens fulla bruk och tagit en groupie på oss alla. 

Vill rikta en stark tumme upp till Anette, Stina, Patrik, Tilde, David, Therese, Linda och Jenny. Ni gjorde min kväll! 

Tack Marita, för kaffet, du gjorde min dag. 
Åsa

En aktiv semester med barn och ungdomar – en utmaning.

Vi gör verkligen så gott vi kan för att ge barnen aktiva upplevelser på semestern. Det är inte det lättaste har vi märkt. Bara för att vi tycker att det bästa som finns är att på olika sätt vistas i naturen, tycker inte våra barn automatiskt som vi. Ändå vill vi tro att de kommer ha glädje av sina minnen när de blir äldre och att chansen att de fiskar upp ett aktivt intresse senare i livet är större än om de inte tvingats ut i de gröna och knottrika skogarna i och runt Sälen.

Idag hade vi planerat en cykeldag och även om Lindvallen erbjuder en hel del cykel är det ingenting i mountainbikeväg i jämförelse med stigarna i Rörbäcksnäs. Dit styrde vi kosan med 5 cyklar på bilen.

Ja, vi pysslar med mutor ibland. Vi är inte bättre än så men vi resonerar på det viset att det är ok om det innebär att vi får glada kids med oss ut på äventyren. Varsin favoritchoklad hade de fått välja och matsäcken bestod av nybakade baguetter (bröd, ja visst – helt galet).

Två vuxna (ja relativt i alla fall) och tre kids (10, 13 och 15 år) tuffade in på parkeringen bakom skolan i Rörbäcksnäs, alla med olika hög motivationsgrad. Någon var där för att cykla, någon för att äta choklad.

Vi började enkelt med en grön slinga på två km för att känna på stigar, cykelstatus och barnens cykelglädje. Två km gick ju bra, tyckte vi och Patrik förelog att vi skulle ta Byrundan som också är grön men lite längre, 10 km.

Oj, det gick inte många cm förrän 13-åringen var hungrig och längtade efter lunchpaus. Vi trampade ändå på och med lite glada tillrop kom vi säkert nästan halvvägs på rundan innan samma 13-åring, genom granarna fick syn på skolan, platsen där spåren utgår ifrån. Ok vi genade till utgångsplatsen, till bilen och till matsäcken. Blir det jobbigt, tråkigt och tvång blir det sannolikt ännu svårare att få med dem framöver.

Vi åt. Ungarna cyklade lite på en uppgjord bana som gick runt runt, vi vuxna slogs med knotten. Det är ett ruskigt knottår här i år tydligen, vilket är rejält frustrerande. Efter denna lilla lunchpaus bestämde vi oss för att åka tillbaka till Sälen, där alla tre ungdomarna gillar cykla runt på en liten teknikbana hellre än uppleva härliga naturstigar där omgivningen varierar. 13-åring och 15-åring var jätteglada, 10-åringen besviken och ville cykla mer i skog, precis som vi. Regnet kom så kanske var det lika bra att vända hemåt.

Ikväll avslutar vi denna Sälenvistelse på Gustavgrillen och imorgon hänger vi upp cyklarna på bilen igen och åker söderut, från knotten till Nykvarn.

Hur gör ni för att få barnen att älska aktiviteter?
Åsa och Patrik

IMG_0015 IMG_0004

Nej jag måste inte träna – jag tränar för att jag mår så bra av det.

Jag verkligen älskar att hänga nere på gymmet SMART Hälsa. Atmosfären som skapas av alla de fantastiska medlemmarna är helt oslagbar och ger mig massor med glädje och energi. (Om ni någonsin har sett TV-serien ”Cheers”: SMART Hälsa är mitt ”Cheers”!)

I torsdags kväll så var jag på plats för lite lätt träning. I och med bloggen så vet några medlemmar om att jag gjort illa handen tidigare i veckan så några frågar snällt hur det är med mig.

Ett par av de medlemmar som följer bloggen och därmed vet, två suveränt trevliga damer, kliver sedan in genom dörren och pekar på mig och säger något i stil med ”Säg inte att du ska träna redan! Du är ju skadad.” I all välmening. De vill inte att jag ska göra mig illa. 🙂

Jag förklarar att det känns mycket bättre och att jag ska försöka att inte belasta just där jag skadade mig.

Då säger en av de här suveränt trevliga damerna ”erkänn nu, du MÅSTE träna. Du kan inte låta bli!”.

Nja säger jag. Jag måste inte. Men jag vill.

Häromdagen hade vi en diskussion om det här hemma. Jag försökte förklara för Åsa vad träning betyder för mig. Det kanske blir lite snurrigt och intensivt när jag försöker sätta ord på det och efter 3 minuters monolog som innehåller en massa fina ord (vissa ord återkommer säkert både tre och fyra gånger) så stoppar jag mig själv och säger helt enkelt: Träning får mig bara att må så bra.

Jag mår inte dåligt annars. Men jag mår ännu bättre när jag får min träning.

Det har funnits perioder i mitt liv då jag absolut inte var någon tränande person. Jag kom ifrån träningen under ett antal år och glömde bort hur viktig träningen är för mitt välbefinnande.

Nu känns det helt främmande med ett liv utan träning och motion.

Träningen gör mig friskare, gladare, kraftfullare. Jag orkar helt enkelt ta för mig mer av vad livet erbjuder. Det vill jag aldrig ändra på.

Sammanfattningsvis: Nej jag måste inte träna. Men jag kan inte låta bli när jag mår så bra av det.

Patrik