En aktiv semester med barn och ungdomar – en utmaning.

Vi gör verkligen så gott vi kan för att ge barnen aktiva upplevelser på semestern. Det är inte det lättaste har vi märkt. Bara för att vi tycker att det bästa som finns är att på olika sätt vistas i naturen, tycker inte våra barn automatiskt som vi. Ändå vill vi tro att de kommer ha glädje av sina minnen när de blir äldre och att chansen att de fiskar upp ett aktivt intresse senare i livet är större än om de inte tvingats ut i de gröna och knottrika skogarna i och runt Sälen.

Idag hade vi planerat en cykeldag och även om Lindvallen erbjuder en hel del cykel är det ingenting i mountainbikeväg i jämförelse med stigarna i Rörbäcksnäs. Dit styrde vi kosan med 5 cyklar på bilen.

Ja, vi pysslar med mutor ibland. Vi är inte bättre än så men vi resonerar på det viset att det är ok om det innebär att vi får glada kids med oss ut på äventyren. Varsin favoritchoklad hade de fått välja och matsäcken bestod av nybakade baguetter (bröd, ja visst – helt galet).

Två vuxna (ja relativt i alla fall) och tre kids (10, 13 och 15 år) tuffade in på parkeringen bakom skolan i Rörbäcksnäs, alla med olika hög motivationsgrad. Någon var där för att cykla, någon för att äta choklad.

Vi började enkelt med en grön slinga på två km för att känna på stigar, cykelstatus och barnens cykelglädje. Två km gick ju bra, tyckte vi och Patrik förelog att vi skulle ta Byrundan som också är grön men lite längre, 10 km.

Oj, det gick inte många cm förrän 13-åringen var hungrig och längtade efter lunchpaus. Vi trampade ändå på och med lite glada tillrop kom vi säkert nästan halvvägs på rundan innan samma 13-åring, genom granarna fick syn på skolan, platsen där spåren utgår ifrån. Ok vi genade till utgångsplatsen, till bilen och till matsäcken. Blir det jobbigt, tråkigt och tvång blir det sannolikt ännu svårare att få med dem framöver.

Vi åt. Ungarna cyklade lite på en uppgjord bana som gick runt runt, vi vuxna slogs med knotten. Det är ett ruskigt knottår här i år tydligen, vilket är rejält frustrerande. Efter denna lilla lunchpaus bestämde vi oss för att åka tillbaka till Sälen, där alla tre ungdomarna gillar cykla runt på en liten teknikbana hellre än uppleva härliga naturstigar där omgivningen varierar. 13-åring och 15-åring var jätteglada, 10-åringen besviken och ville cykla mer i skog, precis som vi. Regnet kom så kanske var det lika bra att vända hemåt.

Ikväll avslutar vi denna Sälenvistelse på Gustavgrillen och imorgon hänger vi upp cyklarna på bilen igen och åker söderut, från knotten till Nykvarn.

Hur gör ni för att få barnen att älska aktiviteter?
Åsa och Patrik

IMG_0015 IMG_0004

När maken sitter bakom ratten och filosoferar

När går utmaningar till överdrift och var går gränsen för att en häftig och lite cool sådan blir rent ut sagt dumdristig?

Igår for maken min hemåt från Sälen för att fira sin äldsta dotters 18-årsdag och därefter plocka med den yngsta till Sälen. Själv stannar jag kvar här tillsammans med mina barn samt deras sysslingar och min kusin som är här på besök just nu.

Samma dag, i denna blogg fick jag läsa att min äventyrslystna och därför också så charmige man var lite sugen på att anta en utmaning igen. Denna utmaning går ut på att springa 8 mil på ett dygn, utspritt på 8 tillfällen med 1 mil per gång. I praktiken innebär det en mils löpning följande tider: kl 00.00, kl 03.00, kl 06.00, kl 09.00, kl 12.00, kl 15.00, kl 18.00 och kl 21.00.

Det är sannerligen en utmaning och jag började fundera. Håll till godo för det är inte varje dag jag tänker till i förväg.

Om jag bara leker med tanken så ser jag följande:
Första milen är benen pigga men då är det midnatt och kroppen inställd på sömn. Efter att ha gått i mål strax innan 01.00 och duschat till ca 01.30 hinns i bästa fall med en timmes sömn innan det är dags att knyta på sig skorna för ytterligare en runda. Hur känns det då, att kliva upp då kl 02.30 igen för att springa ensam i mörker ytterligare en mil och utföra samma procedur men dusch och sömn för att åter vakna av klockan kl 05.30?

På dagen är kroppen upplagd för arbete och då kan en mils löpning faktiskt kännas både rolig och behaglig. Fast nu är kroppen seg efter flera mils löpning och dessutom utmattad av bristen på sömn.

Nä, alltså ärligt talat. Åsa tycker inte att det är en alldeles lysande idé, inte så där klart lysande i alla fall.

Men…
Om det här är en utmaning du vill göra för din egen skull så kommer jag naturligtvis att stötta till 100 %.
På frågan om jag tycker att det är en smart idé så är svaret nej. Det är fullständigt nerbrytande och kräver lång tid för återhämtning. Det är inte länge kvar till BAMM och det vore trist att äventyra fysiken till dess.

Jag vill uppmana alla er därute att träna SMART och uppbyggande.
Åsa

Bästa ansiktskrämen

För ett par år sedan läste jag i någon damtidning om hur man ska uppnå naturlig skönhet och vilka produkter som är de bästa att använda när vi visar huden omsorg.

Jag minns att skönhetsexperten rekommenderade kokosolja som bästa ansiktskräm. Jag minns också att jag tänkte ”smidigt och billigt” eftersom den dyra ansiktskrämen, jag använde, nästan var slut. Med bestämda steg marscherade jag ut i köket, tog fram Markattas kokosolja jag hade i skåpet och smörjde in ansiktet.

Fy tusan vad jag tyckte att det var obehagligt att ha en så stark kokosdoft så otroligt nära näsan. Det ledde till att jag inte fortsatte använda kokosolja utan tassade iväg och köpte den dyra, som säkert innehöll diverse tillsatser som kroppen sedan fick kämpa hårt med att ta rensa ut.

När Patriks dotter anslöt till Sälen för ett par veckor sedan noterade jag att hon placerat en tesked på spegeln i badrummet. Dagen efter förklarade hon att hon i den lilla lilla burken hade kokosolja till ansiktet och att hon tagit med sig en tesked eftersom oljan smälter om rör om med fingrarna i den lilla lilla burken.

Nyfiken förstås, var jag tvungen att fråga om hon inte tyckte det var obehagligt med lukten. Det tyckte hon inte. Då slog det mig att vi använder en kokosolja idag med mildare smak och lukt än den jag hade hemma vid första tillfället.

Nu har mina ansiktskrämer tagit slut och dessutom berättade min kompis Carro igår, att hon helt slutat med krämer och att hon upplevde att huden blivit bättre sedan dess.

Själv är jag inte mogen att sluta helt riktigt än men jag är mogen för att testa kokosolja igen. Kokosolja som ska vara så fantastiskt som både hudkräm och sminkborttagning. Holistic kokosolja fungerar bra med lukten för mig.

Länge leve kokosoljan!
Ha en fin lördagkväll.
Åsa

Maximera nuet!

Vad är livskvalitet?

Jag tänker att livskvalitet handlar om att uppleva det som är runt omkring oss just nu. Jag tror att många är ganska bra på att göra det under semestern. Då är det ju liksom meningen att vi ska njuta av stunden och de lediga veckorna. Solen skiner, vinden är ljummen och barnen skrattar i vattenbrynet. Då är det ju enkelt att ha det bra och tycka att livet visar sig från sin ljusaste sida.

Aj fasen, så blir det som det brukar och regnar större delen av semestern? Njuter vi lika mycket av livet då? Kan det till och med vara så att vi bekymrar oss om vädret redan innan semestern startat? (Som Patrik skrev om tidigare)

Jag satt hos frissan häromdagen (ja, jag går till frissan då och då även om jag förstår att ni som besöker mina lunchpass ställer er tveksamma i frågan). Min frisörska hade redan dömt ut midsommarvädret. Jag kan inte låta bli att undra, vad det egentligen spelar för roll? Om vi istället lägger fokus på umgänget vi ska spendera dagen med och låta vädret vara sekundärt så känns det ju genast ganska oviktigt.

Shit, vad mycket energi som går åt till att bekymra oss om saker som inte ens har hänt (och kanske inte heller kommer inträffa).

Hur mycket livskvalitet får upplever du under resten av året, när semestern ligger bakom eller framför? Minns du tillbaka? Längtar du till nästa? Eller hittar du glädjeämnen i din vardag även under året?

Jag försöker påminna mig om nuet så ofta som möjligt. Det är förstås inte alltid lätt. Det finns en del från dåtiden som gör sig påmint och funderas på. Det finns ännu mer i framtiden som ska planeras, ses fram emot och/eller oroas för. Men det enda vi rår över är, trots allt, här och nu.

Dåtid är bra eftersom erfarenheter gör oss klokare och ger oss lärdomar. Dessa kan vi använda för att bli effektivare och hantera situationer på ett bättre sätt nu och framåt.

Lägg bort mobil och dator ofta. Lev nu. Upplev verkligheten, det som finns omkring dig; dofter, ljud, vindpustar, smaker. Umgås och var närvarande med människorna i din omgivning.

Var närvarande i nuet, säger mindfullness.
MAXIMERA NUET säger jag.

Lycka till!
Åsa

Race report från Stockholm Marathon 2015 och lite Uggla-filosofier

Magnus Uggla hade koll på läget när han sjöng ”Allting som jag vill (Kan jag göra)”.

Häromdagen bestämde jag mig för att springa Stockholm Marathon. Som Åsa skrev tidigare idag så var jag kanske inte maximalt (!) förberedd för en mara, men tyckte ändå att jag hade kapaciteten.

Jag visste att en mara är lång: 42.195 meter närmare bestämt. Men jag hade nog inte fattat hur lååååångt 42.195 meter är förrän jag passerade 30-km märket och snabb huvudräkning gav mig att det var 12 km kvar. Jädrar så långt…

Planen höll i alla fall. Jag ville hålla 5 minuter per km i 30 km för att sedan ha ”råd” att hålla igen sista 12 km och ändå gå i mål under 3.40. Det var bra att jag hade den bufferten från de första 30 km för sista biten var tuff för kroppen. Även knoppen hade fått sig ett par körare vid det laget och det var rätt lätt att hålla sig för skratt sista biten.

3.38 blev sluttiden. Det känns som att det får vara min maratid. För just nu känns det som att det räcker med en marathon i livet. Men man ska aldrig säga aldrig….

Jag blir lätt känslosam när jag lyckas med saker som jag företagit mig. Jag hoppas att det är en form av ödmjukhet för att jag ibland får lyckas med saker och ting.

Vid 35 km så stod en mycket medioker coverartist och sjöng Magnus Uggla-låtar. Ingen musikalisk höjdpunkt i mitt liv, men just när jag sprang förbi så kom refrängen i ”Allting som jag vill”. Han skrålade högt ”Allting som jag vill – kan jag göra aaaaaaahaaa” gång på gång. Den träffade mig rätt i hjärtat. För visst är det så? Det mesta vi vill göra i livet går att göra bara vi vill det tillräckligt och bestämmer oss. (Då räknar jag självklart inte in direkta fysiska omöjligheter som att flaxande flyga iväg från husnocken eller andra fysiska hinder.)

Så min känslosamma sida kom fram och jag fick ett par tårar i ögat. Av lycka. För det är så förbaskat skönt att bestämma sig för ett mål och sedan ta sig dit. Jag påminns också att vara tacksam för allt bra jag har och varit med om. Att få mina fina barn, att träffa min fina fru och att få arbeta med precis det jag vill. Och massor med annat.

Jag ska nog lyssna lite mer på Uggla.

Allting som du vill – kan DU göra!

Patrik

Tankevila – för hälsan och kreativiteten

För ett par år sedan, när jag fortfarande jobbade på Scania (igår var det ett år sedan jag tog klivet därifrån) hade Hälsa och Arbetsmiljö bjudit in en av cheferna på R&D (Research & Development/Forskning och Utveckling) för att föreläsa för oss. Chefen/föreläsaren heter Magnus men jag minns tyvärr inte efternamnet. Ämnet var ”Kreativitet”. Kreativitet är natuligtvis avgörande på en arbetsplats där den främsta uppgiften är att utveckla och hitta nya och bättre lösningar. De medarbetarna är antagligen mycket utanför ramarna i sina funderingar.

Under föreläsningen fick vi uppgiften att fundera på frågan:
När du kom upp med en riktigt bra idé sist. Vad gjorde du då?
Alltså, exakt vad pysslade jag med när jag kläckte min senaste, riktigt lysande idé.

Jag minns inte riktigt vilken av alla mina briljanta idéer jag hade i åtanke men jag vet att jag stod i duschen efter ett träningspass.

Det var sådana situationer de flesta beskrev. De hade varit på promenad, sprungit, diskat eller liknande.

Konklusionen av denna lilla övning var att kreativiteten är som störst när våra hjärnor befinner sig i tankevila, när vi för tillfället inte utsätter den för konkret stimuli.

TANKEVILA
Fundera lite på det ordet och reflektera över hur ofta du själv befinner dig i tankevila.

Jag drar mig till minnes perioden då jag pluggade på GIH, stunden på tåget till Stockholm varje morgon under tre års tid. Eran innan SMART-phonen. Faktum är att jag inte ens hade någon mobiltelefon första året. Jisses vad länge sedan det känns plötsligt, jag som nyss tog studenten. I alla fall, på den tiden satt jag på tåget och tittade ut genom fönstret och såg lanskapet glida förbi. Var det mörkt iakttog jag mina medresenärer i fönstrets spegelbild. Mina resor till och från plugget var fyllda av tankevila.

Idag sitter jag inte lika ofta på tåg men reflekterar frekvent över detta fenomen. För visst smyger det sig in tidpunkter i vardagen som i ett tidigare liv inneburit naturlig tankevila. Idag använder jag de flesta ”lediga sekunder” åt att passa på att gå igenom vilka mail som kommit in och/eller kolla av de sociala medierna. Jobb och sajbern ta mycket vilotid i anspråk.

Vilotid för hjärnan är viktigt både ut kreativitetssynpunkt men inte minst för hälsan. Hjärnan behöver tid för återhämtning och bearbetning. Ständig stimulans av hjärnan kan lätt övergå i hög upplevelse av stress, vilket övertid riskerar att leda till kronisk sådan. Det behöver inte alltid bero på hög arbetsbelastning, utan ibland faktiskt bristen på att låta hjärnan bara vara och vila.
Fundera över barnen och ungdomarnas vardag. Hur ofta gör de ingenting? Hur ofta får de tankevila? Hur ser det ut för dig?

Skapa tid för tankevila – det är du värd!
Åsa

Är det möjligt att utrota våra välfärdssjukdomar?

Det finns så många trista sjukdomar i vårt välfärdssamhälle. Diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, migrän, huvudvärk, yrsel, eksem, ständiga förkylningar är några exempel. Alla har olika allvarlighetsgrad förstås men för den som drabbas påverkas vardagen på olika sätt.

Skulle vi inte kunna utrota dessa sjukdomar?
Jag tror att oturen alltid kommer att drabba ett fåtal, samtidigt som jag är övertygad om att vi kan minska omfattningen av dessa sjukdomar/besvär radikalt. Din hälsa och ditt välbefinnande är ett resultat av din livsstil i de allra flesta fall. Det är ju ett faktum att dessa sjukdomar och besvär tilltagit i takt med att vår livsstil och våra kostvanor har förändrats.

Ibland hör jag förklaringar i stil med: ”Jag har alltid haft mycket ont i huvudet!” eller ”Jag är en sån som ofta blir förkyld!” eller ”Det ligger i släkten!”. Ibland kan det vara skönt med en sån förklaring och på så sätt frigöra sig från ansvar.

Det är normalt att bli sjuk ca 2 ggr/år, ett friskt immunförsvar tar hand om de flesta bakterier som bryter sig in i kroppen. Huvudvärk kan vara ett svar på många olika faktorer, trötthet likaså.

Jag vill uppleva livet från den bästa sidan. Jag vill inte bara må bra, jag vill må skitbra. Jag nöjer mig inte med en halvgod hälsa där trötthet, huvudvärk och återkommande förkylningar är en del av min vardag. Jag vill också inspirera dig till att bara nöja dig med det bästa.

Om det finns något med din hälsa som inte är 100% bra, fundera på vad som kan vara orsaken och hur du skulle kunna få bukt på detta. Jobba för att stärka din kropp och din hälsa.

Sjukdomar kan inte leva i en frisk kropp!

Lycka till!
Åsa

Förbränn det du äter och du kan äta vilket skit som helst? Tveksamt ”Vetenskapens Värld”!

I söndags såg jag reklam om kommande Vetenskapens Värld. Det skulle handla om det här med att räkna kalorier och om hur oviktigt det är, lät det som.

Det ville jag inte missa. Kanske kunde de visa ett bra program med sanningen kring matmyten, ett program jag skulle kunna rekommendera dig att se.

Förväntansfull övertalade jag en lite för trött och lite för skadad Pata att titta på programmet på SVT play, sent igår kväll.

Besviken. Så dåligt! Ja, inte Pata alltså, utan programmet!
Hela programmet, med brittisk programledare, handlade om hur vi skulle kunna minska energiinnehållet i maten utan att förändra våra kostvanor. Det handlade också lite om hur vi skulle förbränna så mycket som möjligt.

Kontentan av programmet var tydligt; Bara du förbränner lika många kalorier som du stoppar i dig så kan du äta vilken skitmat som helst.

Vi som hänger med i debatten kring kost förstår förstås att det aldrig kan vara hela sanningen. Maten bör innehålla näringsämnen och energi av god kvalité. Skitmat lämnar slaggprodukter i kroppen, tillsatser belastar levern och det som levern inte hinner göra sig av med kapslas in i våra fettceller för att inte skada våra kroppar.

Maten som passerar genom ditt matsmältningssystem har till uppgift att ge liv och näring till dig och din kropp. Alla livsmedel påverkar kroppen, på gott och ont, oavsett om du förbränner lika mycket energi som du gör av mig. Skitmat, försurar och förstör på sin väg genom tarmkanalen. De påverkar varenda cell i din kropp.

Övervikt, diabetes och andra välfärdssjukdomar beror inte enbart på kaloriintaget utan till största del på ”kvalituttan” på maten.

Mina tips:
1. Begränsa mängden socker.
2. Begränsa mängden vetemjöl.
3. Ät mycket grönsaker
4. Ät så naturligt som möjligt (smör istället för margarin exempelvis)
5. Ät mat av god kvalité (gärna ekologiskt och raw food).

Och du….
Strunta i kaloriräknandet, det fyller ingen större funktion utan tar bara en massa tid. Använd tiden till att laga bra mat istället.

En sak till: Låt dig inte luras av en text bara för att det har ordet ”Vetenskap” i sig. Det fanns inget vetenskapligt i programmet som visades igår. Återigen uppmanar jag till lite kritiskt övervägande innan information lagras som fakta i våra hjärnor.

Lycka till!
Åsa

UPPROP!

För en tid sedan gick vi ganska hårt åt stackars ICA, som vi tycker exponerar godis på en näst intill oetisk nivå. Det kan tyckas banalt men vi har en ståndpunkt som vi gärna vill delge och därför lägger vi ut förklaringen till det här.

Varför tjatar vi om hur godis exponeras i livsmedelsbutiken?
Får inte en lokal affärsman göra precis som han/hon vill?
Jo självklart. Det vi efterlyser är ett ansvarstagande.

De vanor våra barn skaffar sig i tidig ålder riskerar att bli vanor som de tar med sig in i vuxenlivet. Barn är dessutom mycket mer påverkningsbara än vi vuxna och har svårare att själva kunna se vad som är bra och dåligt för dem att äta. Just av den orsaken är reglerna kring t ex TV-reklam, som riktar sig till barn, hårt formulerade.

Vi tycker att det känns mycket olustigt, att inne på en lokal livsmedelsbutik mötas av godisberg efter godisberg. Ibland med en pall Redbull placerad intill.

För en vuxen är det (ofta) hanterbart men ett barn har svårt att motstå. Godis är ju gott! De är för unga för att förstå långsiktiga konsekvenser som diabetes, fetma, cancer och andra livsstilssjukdomar som kraftigt försämrar livskvaliteten. Dessa sjukdomar har alla ofta en koppling till livsstil och i många fall, överkonsumtion av socker.

Socker är farligt och leder till välfärdssjukdomar.
Socker leder till koncentrationssvårigheter.
Socker triggar begär efter mera socker.
Den onda cirkeln snurrar vidare.

Vi är ofta i livsmedelsbutiken och slås varje gång av hur många ungdomar som både under och efter skoltid handlar läsk, energidrycker och godis, livsmedel som är direkt förödande för hälsa och välbefinnande. Dagens ungdomar som redan idag sitter alldeles för mycket stilla.

Hur mycket föräldrar än försöker begränsa tillgång på sötsaker i vardagen så står tiden kring skolan utanför denna kontroll.

Det går alltid att hävda att konsumenten vill ha, att detta är ok ur ett affärsmannaperspektiv eller att de kan få tag i detta någon annanstans ändå. Vi tycker inte att argumenten håller. Fler behöver ta ställning och visa vägen.

Hälsan i samhället blir allt sämre. Om alla aktörer i samhället tar ansvar och hjälper medmänniskan att göra bra val och ta beslut som gynnar hälsan, kan vi förändra denna trend.

Ja, vi tror också på det personliga ansvaret men vi tycker ändå att vi behöver hjälpa våra barn att göra bra val här i livet.

Vi på SMARTA Tillskott och SMART Hälsa vill bidra till en bättre hälsa – både genom de produkter vi säljer men också genom att försöka öka medvetenheten hos människor i vår omgivning. Det kommer vi att fortsätta med.

Ju fler vi är som jobbar för hälsan, desto starkare blir vi.
Är du med oss?
Hjälp oss gärna att sprida ordet via Facebook eller genom att uppmana fler att följa bloggen.

Åsa & Patrik