Löpresultat efter vikt. Så vill jag ha det i resultatlistan!

Kommer ni ihåg Patrik Sjöbergs och Stefan Holms fight om vem som hoppat högst över sin egen kroppslängd? Holm menade att han faktiskt var bättre än Sjöberg eftersom han lyckats hoppa över ribban när den låg hela 59 centimeter ovanför hans huvud. Sjöberg hade ju ”bara” lyckats hoppa 43 cm över sin egen längd…

Sjöberg var dock inte lika impad och talade om för Holm att det finns tyvärr inget VM i att hoppa högst i förhållade till sin längd.

Så gick storyn som jag minns den. Kul att följa!

Här kommer mitt bidrag:

Jag önskar att löpresultat räknas relaterat till vikt.

Ett exempel:

Jag väger 101 kg (Äkta vikt 20160307 06:45)

Om jag springer, låt oss säga Premiärmilen, på 45 minuter (2700 sekunder) så önskar jag att resultatet räknas så här:

2700 sekunder / 101 kg = 26,73  sekunder/kg

Ville Vessla som startar samtidigt som mig väger endast 71 kg. Ville Vessla springer in i mål 1 minut snabbare än mig, dvs 44 minuter (2640 sekunder.)

Ville Vesslas resultat blir således 2640 sekunder / 71 kg = 37,18 sekunder/kg

Summa summarum: Jag vinner över VV med 26,73 sek/kg mot 37,18 sek/kg.

Det är väl ett rättvist upplägg? Låt oss säga att vi räknar utifrån startvikten så kan man också väga in taktiska åtgärder. Jag som blir varm och svettas mycket skulle kunna dricka massor inför ett lopp och få mer startvikt som jag sedan ”släpper av” under loppet och blir lättare och lättare som en Formel 1-bil…

Idén känns så jäkla rätt. Nu ska jag få friidrottsförbundet att ändra regelverket.

Vill Du hjälpa till så hoppas jag så klart att du delar detta till alla löpare (tunga?) du känner!

Kör hårt!

Patrik

IMG_3881

Kort ”dagen-efter-rapport”

Ni kanske vet hur det brukar kännas dagen efter.

Dagen efter ett långt löppass alltså.

Jag kan konstatera 4 saker utifrån gårdagens löppass plus återhämtningen:

  1. ICEBUGS sliter HÅRT på kroppen vid långpass. Enda känningen jag har efter passet är i hälarna som ömmar. Jag får ofta ömmande hälar efter att jag sprungit i mina ICEBUGS och det blir värre ju längre jag springer. Härmed är det bestämt att jag inte springer mer långa pass med dessa skor. De får duga vid t ex backträning i halt underlag, annars får de stå kvar i garderoben.
  2. Vikten av att dricka bra under löpet är superviktigt för återhämtningen. I och med att jag fyllde på vartefter under löpet så kände jag mig pigg hela vägen och pigg efter målgång. Regeln säger ”dricker du först du blir törstig dricker du försent” stämmer bra. Bestäm att du ska zippa lite dryck vad 20:e minut eller så, så blir det bra.
  3. Proteinintag direkt efter löpet hjälper återhämtningen. Både Tobias och jag känner att vårt direkta proteinintag efter målgång snabbat på vår återhämtning. Benen känns helt ok och det beror antagligen på att nedbrytningen av musklerna bröts till uppbyggnad snabbare än vad de gjort om vi inte tagit extra protein. Bra kvitto på att saker och ting fungerar. Tobias köpte 750 g MyWhey Päronsplitt idag. (Det är dessutom något av det godaste Tobias druckit enligt hans utsago!)
  4. Min ryggsäck med vätskeblåsor satt perfekt! De dubbla blåsorna tror jag också blir en succé. Vatten i ena och sportdryck i andra! SMART!

Jag ser fram emot Ultravasan. Känns bra att vara igång ”på riktigt” med träningen nu.

Kör hårt!

Patrik

Veckans långpass inför Ultravasan

Inte samma löppropagandaväder denna gång. Grått, blött och halt. Men det kan inte stoppa, eftersom Ultravasan mycket väl kan vara grå, blöt och hal… Ett bra tillfälle att träna lite karaktär och utstå lite motigare väder.

Den positiva hatten på alltså!

Jag hade frågat Tobias tidigare i veckan om han var sugen på ett långpass och eftersom svaret då var jakande så fick han ett meddelande på messenger: ”Långpass kl 15?”.

Kort och koncist. Inget onödigt lallande.

Svaret var lika tydligt. Två tummar upp från ett ulligt får. (omslagsbilden!) Skönt med klara besked!

Kl 15.00 gick starten. Tobias kom hem till oss då jag erbjudit mig att fylla hans vattenflaskor med NITRO NDURE – En helt naturlig sportdryck gjord för uthållighetsidrott. Sist jag sprang lite längre så fick jag huvudvärk en period efter 15 km och det tänkte jag slippa nu. Så en kvalitativ sportdryck i vätskeblåsan skulle bli lösningen på det.

IMG_3874

Vi drog iväg i vårt förutbestämda tempo 6 min/km. Mitt måltempo för Ultravasan.

Löpningen gick bra. Växlande underlag från grusväg, asfalt till skogsstig. Ibland isigt, ibland blött och ibland helt torrt.

Vid 21.240 meter passerade vi Tobias tidigare personbästa vad gäller distans! Grattis Tobias och bra jobbat!

Vi hade bestämt oss för att springa 26 km så när klockan pep till för 26 km så gick vi sista kilometern. Där vi gick rätt nöjda med oss själva så började vi snacka mat. Tobias formulerad något som lät som en dröm: ”Tänk en biff med pommes och bearnaisesås!”

Den drömmen fastnade hos mig.

När vi dök in i hallen hemma så började vi med att blanda varsin proteinshake som ska hjälpa våra muskler i nedbrytningsfas att snabbare börja bygga uppåt igen.

Åsa frågade om det var hennes tur att laga mat i kväll eftersom jag varit ute och sprungit 26 km. Ett snällt erbjudande. Mitt motförslag blev att jag bjuder på middag på restaurang i kväll. Bara de har Biff med pommes och bearnaisesås. Eftersom vi ser till att oftast realisera våra drömmar så hade vi tallriken framför oss en timme senare. Man måste få unna sig något gott en löplördag!

IMG_3880

Min plan är att varannan vecka öka långpasset med 10% i längd. Däremellan kör jag passen i löpgruppen samt att jag varannan helg kör ett kortare pass runt 10 km men i ca 20% högre tempo än tänkt tävlingstempo. Solklar plan. Det ska få mig att dels hålla kroppsligt samt bygga upp mig för 90 km löpning på 10 timmar.

Tack Tobias för bra sparring! Kul att springa ihop.

IMG_3878

Kör hårt alla. Spänn bågen!

Patrik

Söndagslöpning – träning inför Ultravasan

Tiden går fort när man har kul. Nu är det bara 6 månader kvar tills startskottet för Ultravasan går vid 5-tiden på morgonen lördag 20 augusti. Spännande!

Merparten av min löpträning har varit i löpgruppen på SMART Hälsa. De längre passen har ännu inte riktigt blivit av och jag har länge sett fram emot att komma ut en vacker helgdag och springa lite längre än vad vi hinner göra på grupp-passen.

Idag var det dags. Vackert väder var utlovat och vackert väder blev det.

För att lära känna sig själv och sina gränser krävs det att man experimenterar med just sig själv. Vi har länge varit övertygade om att kolhydratladdningar inte är optimalt och det står vi fortfarande för. Att komma överfull av kolhydrater i depåerna till ett lopp ger en rolig första timme men sedan blir det värre. Om man inte trycker i sig en massa gel och andra ”livlinor” som ger en kort extra skjuts. Att trycka en gel ger ett kort lyft, men ofta är avgrunden när effekten tar slut djupare än toppen var hög… (Jag har provat)

Nej jag föredrar en jämn energi som gärna funkar från start till mål.

För att träna min kropp för detta så valde jag kolhydratfattig kost till frukost och lunch idag. Kvarg med bär och kvarg med bär. Fantasifullt så det förslår.

Kvart över tolv gick min start. Tempot var lugnt. Min plan för Ultravasan är att springa varje mil på 60 minuter. Utöver det vill jag ha 59 minuter över för att dricka, äta och gå på toaletten, vilket ger mig en måltid runt 10 timmar. Ja eller 9 timmar och 59 minuter för att vara exakt. Jädrar vad trist det vore att landa precis ÖVER 10 timmar. Då föredrar jag hellre 12 timmar… Sådan är jag. 9.59 blir det. Pip!

Vädret var fantastiskt och humöret likaså. Jag kände direkt att klädseln var perfekt för temperaturen och förstod också snabbt att jag gjorde rätt när jag valde mina Icebugs framför vanliga skorna. Vägarna ute på åkrarna var vackert vintriga och jag hade dessutom bestämt mig för att vika av på en skogsstig för att få ca 3 km traillöpning, så dubbarna behövdes.

Jag tänker mycket på min löpstil när jag är ute på en sådan här runda. För att ta sig runt Ultravasan effektivt så gäller det att springa snålt. Det gäller att hitta det ultimata löpsteget för ändamålet. Rätt längd och rätt frekvens och inte lockas att dra på för mycket i backarna. Smart löpning är med andra ord det som behövs.

Det kändes bra som sjutton faktiskt! Fram till 15 km så kände jag mig rätt oberörd och snitt-tempot var runt målet, ca 5.50 min/km.

Men prick vid 15 km så kom huvudvärk smygandes på.

Just då ser jag min kompis Christian komma springande på en korsande väg och drog på uppför en backe som jag snart skulle svänga upp på. Huvudvärken glömdes genast bort för nu skulle jag helt plötsligt fartöka och springa ifatt Christian för att få snacka lite löpning några hundra meter. Christian som hade hörlurar i öronen och fullt fokus i ögonen var helt ovetandes om att jag låg ca 100 meter bakom och knappade in meter för meter.

Det tråkiga med backar är att den som ligger först i backen också kommer över krönet först. När Christian nådde krönet så fick han sådan enorm hemlängtan och ökade tempot och lämnade mig besviken efter sig.

Ok. En liten motgång. Sådant händer. Det tuffaste var dock att fartökningen hade sugit en del kraft. Huvudvärken var lite värre nu.

Huvudvärken får jag av att min kropp ställer om från att använda kolhydraterna som finns i kroppen vid start som energi, till att istället använda mina fettdepåer som är insprängda i musklerna. För att komma i mål i ett långt lopp så gäller det att få kroppen att lyckas med den omställningen. Har man inte tränat på just det förloppet och vet hur det känns, så kan man gå in i den berömda ”väggen”. Bränslet tar slut och man orkar inte trycka på vidare tills kroppen slår på nästa system, fettförbränningen.

Jag brukar ha rätt lätt för den omställningen, men nu var det ett tag sedan jag sprang långt. Inte mycket att göra, det var bara att nöta på. Försöka slå sig igenom den är så länge ”lövtunna” gipsväggen.

Ni som har barn kanske känner igen det här: Vissa faser tycker man är jobbiga som sjutton. Tills en dag då fasen helt är över och man har inte ens märkt att det tagit slut!

Så var det för mig idag. När jag började fundera på huvudvärken igen vid 18 km så var den borta! Min ”vägg” blev inte så lång. Gips som sagt. Lätt att forcera.

Sista 4,5 km efter 18 km gick galant. Småtrött så klart och törstig eftersom jag inte hade med mig dryck (kan också ge huvudvärk!), men kroppen kändes i övrigt som ny.

Ett mycket bra kvitto på att formen i alla fall är ok. Nu väntar upptrappning av distans med ca 10% varannan vecka.

Jag ser fram mot starten i augusti. Vad kul det ska bli att skriva blogginlägget efter loppet och beskriva för er hur det känns att springa 90 km på 9 timmar och 59 minuter!

Efter en skön dusch drog jag bort till New Mill Grill för att unna mig en (stor) kycklingtallrik.

Gissa vem som sitter där med sina barn? Jo Christian! Vi pratar om våra löp och konstaterar att han verkligen (Är dock inte 100% säker på att det stämmer….?) inte var medveten om att han spurtade ifrån mig på Fredriksbergsvägen. Christian tyckte också att det var synd att jag inte ropade, men jag erkände rakt upp och ner att jag var osäker på min förmåga att ropa efter 15 km löpning.

Vi kom överens om att köra nästa långtur ihop så att inte någon känner sig frånsprungen…

Allt i allt en härlig löpsöndag.

Hoppas ni också haft en bra söndag. Med eller utan löp.

Patrik

 

 

Alla Hjärtans Dag, avkoppling och nya idéer

Jag har haft en härlig Alla Hjärtans-helg med lugn, kärlek, god mat och ny inspiration.

Jag är gift med en man som tycker om att fixa grejer. Han är en fena på att planera utflykter och upplevelser. Nu var det dags för Alla Hjärtans dag och Patrik hade, helt utan kompromisser, ställt till med överraskning för frun.

Efter att först ha levererat hunden Bosse till mormor och morfar och lite nypackade ordrar till SMART var det, igår lördag, dags att bege oss upp mot storstan. Närmare bestämt Bergshamra och brunch på ”Bockholmen Hav och Restaurang”.

”Stockholms bästa brunch” tillade Patrik stolt och jag kan inte säga emot. Ett ganska litet ställe, precis vid havet och med massor av gott. Allt i lagom stora bitar och portioner. Smått framstår för mig, mer aptitligt och dessutom orkar jag smaka fler rätter. 10 SMART-hjärtan av 10 från mig.

Slottet från Grand
Slottet sett från hotellrummet.

Mätta i magen. Utflykten tog oss vidare mer centralt in i smeten och vi checkade in på Grand Hotel med utsikt över slottet. Grand Hotell; toppklass helt enkelt. Harmonisk atmosfär och proffsigt bemötande. In med packningen i rummet, ombyte till badkläder, badrock och badtofflor spatserade vi nöjda ner i till spa-avdelningen.

Bosse och Pärlan
En ettrig liten Bosse vill gärna leka med Pärlan, hela tiden.

Medan Bosse trakasserade Goldentiken Pärlan spenderade vi en eftermiddag på spa. En riktigt trevlig detalj på detta spa är baren där vi kan beställa diverse fräscha smoothies och juicer. Med en glutt på ingredienserna och memorering av desamma tog vi med oss idéerna hem för att experimentera fram egna goda och nyttiga drycker.

Patrik på Mothers
Patrik på restaurangen Mothers.

Till middag hade Patrik bokat bord på nya restaurangen Mothers. En stor restaurang med ett lite annorlunda koncept och framför allt nyttig mat, helt i linje med vad vi kan stå bakom kostmässigt.

För det första beställdes maten via en surfplatta, vi läste runt bland rätterna i menyn och när vi bestämt oss markerade vi valda objekt och tryckte på ”beställ”. Så fort rätter och dryck var klart kom de levererade till bordet av servitris eller servitör. Genialiskt! Vi fick maten på nolltid helt utan personlig kontakt med personal. Nackdelen kan förstås bli att rätterna inte kommer helt synkat eftersom de kanske är beställda från olika av de 7 köken. Men för oss funkade det bra. Maträtterna är gjorda på ekologiska och närproducerade råvaror och innehåller varken mjöl eller socker. Vi gillade konceptet.

Det kan vara bra att vara inställd på det it-baserade beställning- och betalsystemet samt den nästan obefintliga servicen som det medför om man ska besöka restaurangen. Maten var toppklass enligt oss.

Idag kom vi hem igen, efter ett stopp på Sportson för att hämta nya trampor till spinningcykeln Sanna. Bosse var glad men trött. Han har sovit hela eftermiddagen och jag har experimenterat i köket. Två recept, jag är nöjd med, är framtagna och Patrik tog på sig regissörsrocken och fixade en film på den ena. Denna publiceras på vår facebooksida i skrivande stund.

IMG_0347

En annan dag publicerar vi nästa recept.

Nä nu är det hög tid att väcka Bosse så att vi får en lugn natt med god sömn.

Ha en fortsatt fantastisk Alla Hjärtans Dag!
Åsa

 

Göra någon glad

Jag spenderar som många av er vet en hel tid på gymmet SMART Hälsa i Nykvarn.

Det är en fröjd att hänga på gymmet. Bara en massa trevliga människor.

Jag blir glad av det. En tung sinnesstämning byts rätt omgående mot ett glatt humör när jag kliver in genom dörren. En av vännerna jag ofta morsar på när jag kommer dit påtalar ibland typ ”Ja du verkar ju alltid på glad och på topp” efter att vi utbytt artighetsfraser som ”Tja! Hur är läget?”.

Eftersom jag blir glad av att komma till gymmet och möta människor jag tycker om så stämmer ju det. Jag ÄR ofta på topphumör när jag är på SMART Hälsa! För det ska gudarna veta att jag är inte alltid på ”topp” och glad. Jag springer inte runt och är glad (fråga min fru…) jämt.

Jag borde bli bättre på att tala om för den här vännen och alla andra som kan tänkas säga något som ”du verkar ju alltid glad” att:

Japp! Jag blir glad av att träffa dig!

Vem vet? Det kanske gör en till människa glad!

Ha en trevlig kväll!

Patrik

 

 

Så F O R M I D A B E L T osugen på att träna ikväll….

Arghhhh…..!!!!

Hela dagen har jag sett fram mot kvällens träning. Jag har målat upp en bild av ett låååångt löppass upp mot 18 km i lugnt och skönt tempo.

Nu är stunden inne. Men vart fan tog löplusten vägen? 

Det ser kallt ut ute. Det ser mörkt ut ute. Jag har lite ont i hälen. Hunden Bosse äter upp mina kläder. Det är säkert motvind också.
Fatta vad många hinder jag har att ta mig över….

Men! Ett inställt löppass får jag ju ALDRIG tillbaks. Det är en sak som är säker.

En annan sak som är säker att jag ångrar ALDRIG ett löppass. Efteråt.

Jag går och brottar ner Bosse och tar kommandot över mina kläder igen.

Ibland är det helt enkelt karaktären som behöver tränas. Ikväll är ibland.

Kör hårt!

Patrik

Finna lösningar i mörker – Smarta Tillskotts framtid

Jag har en fallenhet för att börja grubbla precis när jag ska sova. Ofta händer det efter att Åsa somnat och möjligheten för att ventilera mina tankar högt inte finns där.

Igår kväll hade jag en sådan grubbelstund.

Vi har tre aktiebolag i familjen. Åsa driver Smart Hälsa och jag driver Retailväxt. Fullt upp i båda bolagen.

Det tredje bolaget är Smarta Tillskott. Ett bolag vi drog igång i januari 2015 och som växt successivt sedan start. Grubbelstunden handlade om Smarta Tillskott och vart vi är på väg med det bolaget. Allting tar tid, så är det bara. Även om ny teknik hjälper till så går det ändå åt ett stort gäng timmar per vecka för att sno runt webshopen. Ordrar ska packas, paket ska skickas, inköp ska göras, ekonomi ska skötas och det mesta av det får ske på tidiga morgnar, kvällar och helger. Det har inte varit något problem då vi tycker att det är så kul att ni vill köpa kvalitativa kosttillskott av just OSS. Vi har sett det som en ära.

Men när det tar så mycket tid och ger så lite tillbaka rent ekonomiskt så blir det allt oftare ett samtalsämne hemma: Vart ska vi nu? 

Det finns egentligen bara två vägar: Växla upp och gasa eller lägga ner. En uppväxlingen ger förhoppningsvis till slut möjlighet att anställa en person som sköter det praktiska åt oss. Då kan vi lägga vår tid på att hitta nya kvalitativa kosttillskott och andra smarta produkter till sortimentet.

Vi har nu bestämt oss för att vi ska gasa. Nu ska vi bara omsätta beslutet till handling. Därav grubblet: Hur gasar vi smartast? 

 Har du tips och feedback till oss som kan hjälpa till i processen så får du gärna dela dem med oss. Som kommentar här eller på mail info@smartatillskott.se.

Som sagt, vi uppskattar stort att du handlar av oss. Det försöker vi återgälda genom att ge precis så bra service som vi själva förväntar oss i shoppingögonblicket.

För att bredda tips och feedback så får du gärna dela detta blogginlägg. Vi vill hela tiden växa och möta nya kunder. Så om just Du är nöjd med oss så blir vi glada om du tipsar om oss.

Smarta Tillskott på webben.
Tack på förhand.

Nu växlar vi upp!

Patrik

  

”Tiden räcker inte till…. snyft”

Oj vad nära att jag klev i en klassisk fälla i går kväll. Efter att ha spenderat en kväll med min äldsta dotter Ida som innehöll både middag och bio så landade jag hemma igen vid 22-tiden.

Ni som läste bloggen för ett par veckor sedan vet att jag inte var så nöjd med min form just då och därför utfärdade ett antal ”löften” för mig själv. Ett av dem var att få någon form av fysisk aktivitet per dag. Det har faktiskt gått rätt ok sedan dess. Löpningen har gått bra och jag har dragit igång styrketräningen vilket har fått kroppen att känna att den lever. Så jag är rätt nöjd faktiskt.

Men vissa dagar så har det inte blivit den där fysiska aktiviteten som jag lovat mig själv. Igår till exempel så gick ju kvällen åt till samvaro med dottern vilket är en nog så viktig aktivitet att det gärna går före träning. Dock likförbannat en dag utan träning.

Väl hemma och landad i sängen rätt tidigt så börjar jag fundera för mig själv. När man lagt sig och sagt ”god natt” och får lite tid att tänka för sig själv är det lätt, i alla fall för mig, att bli lite pessimistisk och kritisk. I den stunden tänker jag för mig själv: ”Fasen. Tiden räcker ju inte till för allt!” Tanken kommer med en negativ känsla och jag känner mig lite deppig. Som tur är har Åsa somnat så jag kan inte uttala orden för någon annan än mig själv. Skönt. Jag vill inte att någon annan ska få veta att jag tänkte så.

I dag har jag turen att få skjutsa Ida till skolan i Nacka eftersom de ska på skidresa till Romme över dagen. Som ”tur” är så ska de samlas redan halv sju så jag fick ställa klockan på 5. (Även det med en lätt snyftning eftersom Åsa lärt mig allt för bra att uppskatta sömn…) Så 5.00 ringer iPhonen med sin sprudlande glädjespridande signal och jag får äntligen gå upp.

Snabbt in i duschen för att hinna göra en kaffe innan vi drar.

I duschen så slår det mig att fram till i början på december så höll jag morgonpass 06.30 på torsdagar. Det slår mig också att förr i tiden så kunde jag glatt ställa klockan på 04.30 för att hinna med en cykeltur innan jobbet.

Insikten slår ner som en blixt: Tiden finns ju! Det är bara jag som blivit BEKVÄM!

Vilken lycka! Lösningen är nära. I morgon ska iPhonen ringa 5.00 igen, men denna gång för att jag ska hinna träna innan jobbet. Jag är redan taggad. Så taggad att jag ska ändra larmsignalen till något peppande a´la Eye of the Tiger. Kanske ska dra på mig en grå luvtröja för att skapa den optimala fighting-feelingen!

Så nu sitter jag här med min Bullet Proof Coffee och njuter av stunden. Snart är det dags att åka till Nacka. Vilken tur jag har att just jag får skjutsa Ida.

I morgon vid den här tiden är jag på gymmet. Mys!

Ha en fin dag!

Patrik

Löp i grupp – fasen vad kul!

För snart 2 år sedan bestämde sig Åsa för att SMART Hälsa skulle ha löpning på gruppträningsschemat. Sagt och gjort. Vi gick en grundläggande utbildning och körde igång. Det har vi inte ångrat någon av oss!

I början gick det lite trögt. Intresset fanns men det var svårt att få deltagare till passen. Många undrade varför man skulle springa i en organiserad grupp. Springa gör man väl själv? Vissa undrade också varför man behövde coachning i löpning. För springa kan väl alla?

Men vi nötte på. Varje vecka året om har löpgrupperna legat på schemat och snöbollen har kommit i rullning. Jag stod där varje pass och väntade spänt på deltagarna. Eller ibland bara på deltagaren om sanningen ska fram… Men till slut hade vi en liten trogen grupp som var med nästan varje gång och successivt kom det till nyfikna som hakade på strötillfällen.

Fokus har varit på att springa ihop och det med rätt teknik. Vi har tränat den mest grundläggande löptekniken och putsat på våra löpsteg. Vi har tränat löpstyrka, intervaller och massor av backträning både uppför och nerför. Löpglädjen har från start varit hög och deltagarna har blivit mer och mer motiverade att springa i grupp. För det finns många fördelar med att springa i grupp.

Bland annat:

  • När du vet att polarna ska springa i kväll så känns det lite svårare att hoppa över löppasset!
  • Du tar i liiiiite mer i gruppen än om du sprungit själv.
  • Om du ibland tycker att egna löprundan är lite för tuff så är det lätt hänt att man tappar sugen och kanske börjar att gå. Helt ok så klart. Men i gruppen så får man den där lilla extra energin som gör att man klarar hela vägen in i mål.
  • Den sociala biten blir en bonus. Vem kan motstå en trevlig runda i goda löpvänners lag och ta i ihop? Lagkänslan kommer fort.

Uppenbarligen är det fler som ser samma fördelar som jag för det ansluter fler och fler till gruppen! I minusgrader och ymnigt snöfall kan det ändå komma 8-10 personer till passet.

I kväll var det en plusgrad i luften och duggregn. Kvällens pass var aviserat som rätt tuff backträning. Väder och backträning skulle kunna vara avskräckande, men ändå står 11 tokladdade (se bild! Det är jag längst till vänster med en jacka i samma färg som mitt fejs) löpare i gula reflexvästar och broddar på skorna redo att dra ut på löp 19.15 en måndagkväll. Härligt!

Jag tycker om att springa. Det har jag alltid gjort. Men att jag skulle tycka att det var så kul att vara ledare för en löpgrupp det hade jag nog aldrig gissat på.

Prova att löpa i grupp. Är du i närheten av Nykvarn så är du självklart välkommen att testa vår grupp. Bor du i en annan ort så finns det säkert något gym eller löpklubb som erbjuder löpning i grupp.

Prova. Du kanske gillar det lika mycket som jag!

Patrik