Vad vårt lag heter? TEAM SMART så klart!

Kvällarna går åt till att prata BAMM just nu. Precis nu har vi tittat på utrustningslistan som vi har klistrat in nedan. Vi har precis lagt en order på en GARMIN Fenix 2, en klocka som visar höjdmeter på ett exakt sätt.

Resten ska vi inhandla på lördag. Det blir ett rejält lass prylar som ska bäras runt i 50 km i fjällterrängen.

Det blir många höjdmeter på två dygn. 2013 så var det 4300 meter UPPÅT på 50 km…

Fasen vad spännande detta ska bli!

Mer info kommer.

//TEAM SMART Åsa & Patrik

Utrustning

All obligatorisk utrustning skall kunna uppvisas på uppmaning samt vid målgång.

All utrustning skall medföras hela banan.

För deltagare i 30-distansen transporterar tävlingsorganisationen lagets tält och två sovsäckar/sovsäckssystem. Dessa skall få plats i en 60 liter plastsäck. Denna plastsäck får den tävlande av tävlingsorganisationen. Ingenting annan utrustning får finnas i plastsäcken.

Obligatorisk personlig utrustning

Karta och plastficka (erhålls av arrangören)

• 2 st nummerlappar, erhålls av arrangören (nummerlappen skall bäras synligt och reklamen får inte vikas bort) Undantaget för synlig nummerlapp är vid förstärkning av klädsel då må nummerlapp sitta under överdragsbyxa.

• SportIdent-pinne (erhålls av arrangör)

• Handledsband för att fästa SportIdent-pinne. (erhålls av arrangören)

• Kompass

• Vattenflaska 0,75 liter eller flera flaskor med sammanlagd volym på 0,75 liter.

• Liggunderlag. Minst 5 mm tjockt som täcker ryggenpartiet från gren till hals. Underlag av ballonger eller luftmadrasser gjorda för att ha som badleksaker är inte tillåtna. Däremot uppblåsbara liggunderlag som är gjorda för att vara liggunderlag är godkännda.

• Sovsäck. (Transporteras av arrangören för deltagare i 30-distansen)

• Mössa eller buff.

• Vantar/handskar.

• Förstärkningströja som passar din kroppsstorlek. Tex dun, fleece eller ull. Väst eller underställströja är inte tillåtet

• Underställsbyxor för torrt ombyte.

• Vindtätbyxa.

• Vind och vattentät jacka med huva. Regncape är inte tillåten.

• Visselpipa.

• Nödproviant till exempel energibar eller motsvarande, skall kunna visas upp vid målgång.

Tänk på att tävlingen genomförs i fjällterräng och att vädret kan skifta snabbt. Var inte för snål med utrustning och mat. Använd sunt förnuft.

Obligatorisk utrustning för laget

• Kök och bränsle (tillräckligt för att vid mål kunna koka upp en liter kallt vatten på det medhavda köket)

• 1:a förband innehållandes: elastiskbinda (minst 2 meter x 8 cm outsträckt, självhäftande rekommenderas) samt steril kompress med tryckkompress.

• Tält (skall rymma två personer och deras packning, tåla regn samt vara utrustad med golv, tak och väggar. Endast myggnät i någon del är inte godkänt). Transporteras av arrangören i 30-distansen.

• Vattenfast penna.

• Mobiltelefon (med telefonnummer inlagt till tävlingsledaren för BAMM numret kommer att finnas i tävlings PM)

Jesus – Från 550 till 1400 meter över havet

Igår publicerades höjdprofilen på årets BAMM-bana. Nu börjar det kännas på riktigt för oss, att vi verkligen ska göra detta och att det är inte så mycket tid kvar. Vi inser också att vi har inte så mycket tid kvar att komma i bättre form. Vi får helt enkelt förlita oss på att formen är tillräcklig och att pannbenet tar oss hela vägen runt.

Nyfikenheten kommer troligen få oss att plocka fram fjällkartan och försöka lista ut var vi ska starta, nattlägra och gå i mål. Inte för att det kanske kommer ge oss så mycket egentligen eftersom för oss blir det verkligen bara gissningar.

Nästa lördag har vi som plan att åka upp (eller ner) till storstan för att påbörja de inköp vi behöver göra inför denna utmaning. Rapport om materialinköp och tester kommer!

Är du nyfiken på BAMM? Här kan du läsa mer.

bamm50_dag1 bamm50_dag2

Har du redan listat ut banan?
Kontakta oss 🙂

Ha en fin lördagkväll!
Åsa och Patrik

Ok. Jag kan ha valt fel taktik…

Det har gått upp för mig att min övertygelse att det var smart att låta Åsa få reda på mina tankar om Ultra Interval Challenge via bloggen kan ha varit ett klantigt taktiskt misstag av episka mått…

Jag borde ha väntat till i morgon kväll när jag är i Sälen igen. Då skulle jag gjort det på ett helt annat sätt. Något i stil med att ha tittat Åsa djupt i ögonen och sagt något fint som ”Otroligt att någon kan ha så vackra ögon som du. Vilken tur jag måste haft som fick gifta mig med dig”.

När dessa fraser (som jag menar till 110%) landat så hade det varit läge att berätta om Ultra Interval Challenge.

Nu är det lite uppförsbacke. Det mest irriterande i det hela är ju att jag förstår att Åsa har rätt…

Vi får se hur det blir.

Hur som helst så har jag precis kommit hem från dagens löprunda. För att vara lite förutseende OM det skulle bli aktuellt att springa många mil på en dag så kände jag på lite olika tempon under min mil. 5.30 minuter per km är rätt skonsamt för mig och när jag håller igen ännu mer och tillåter mig att ligga runt 6 – 6.15 min/km så känns det väldigt ekonomiskt. Kroppen svarar bra och pulsen är låg.

Kan vara bra att veta. Uti fall att så att säga. Man vet aldrig vad livet har att bjuda på. 🙂

Skönt att springa en runda på hemmaplan för en gångs skull. Sista veckornas löpvyer från London, Barcelona och Sälen-fjällen byttes ut mot start utanför SMART Hälsa och löpningen startade förbi New Mill Grill och vidare förbi biblioteket. Känns tryggt att ta en gammal klassisk runda.

Ha en fantastisk fredagkväll!

Patrik

När maken sitter bakom ratten och filosoferar

När går utmaningar till överdrift och var går gränsen för att en häftig och lite cool sådan blir rent ut sagt dumdristig?

Igår for maken min hemåt från Sälen för att fira sin äldsta dotters 18-årsdag och därefter plocka med den yngsta till Sälen. Själv stannar jag kvar här tillsammans med mina barn samt deras sysslingar och min kusin som är här på besök just nu.

Samma dag, i denna blogg fick jag läsa att min äventyrslystna och därför också så charmige man var lite sugen på att anta en utmaning igen. Denna utmaning går ut på att springa 8 mil på ett dygn, utspritt på 8 tillfällen med 1 mil per gång. I praktiken innebär det en mils löpning följande tider: kl 00.00, kl 03.00, kl 06.00, kl 09.00, kl 12.00, kl 15.00, kl 18.00 och kl 21.00.

Det är sannerligen en utmaning och jag började fundera. Håll till godo för det är inte varje dag jag tänker till i förväg.

Om jag bara leker med tanken så ser jag följande:
Första milen är benen pigga men då är det midnatt och kroppen inställd på sömn. Efter att ha gått i mål strax innan 01.00 och duschat till ca 01.30 hinns i bästa fall med en timmes sömn innan det är dags att knyta på sig skorna för ytterligare en runda. Hur känns det då, att kliva upp då kl 02.30 igen för att springa ensam i mörker ytterligare en mil och utföra samma procedur men dusch och sömn för att åter vakna av klockan kl 05.30?

På dagen är kroppen upplagd för arbete och då kan en mils löpning faktiskt kännas både rolig och behaglig. Fast nu är kroppen seg efter flera mils löpning och dessutom utmattad av bristen på sömn.

Nä, alltså ärligt talat. Åsa tycker inte att det är en alldeles lysande idé, inte så där klart lysande i alla fall.

Men…
Om det här är en utmaning du vill göra för din egen skull så kommer jag naturligtvis att stötta till 100 %.
På frågan om jag tycker att det är en smart idé så är svaret nej. Det är fullständigt nerbrytande och kräver lång tid för återhämtning. Det är inte länge kvar till BAMM och det vore trist att äventyra fysiken till dess.

Jag vill uppmana alla er därute att träna SMART och uppbyggande.
Åsa

Dagens BAMM-träning plus ny utmaning som dykt upp!

Idag var det till vår stora glädje uppehåll i regnandet en så lång stund på förmiddagen att vi hann ta oss ett torrt löppass på fjället.

Dagen till ära hade vi prominent sällskap. Åsas kusin och tillika rutinerade BAMM-löparen Pär har varit hos oss med sina barn ett par dagar och han var också sugen på att lufta trailskorna.

Vi tog bilen till Högfjällshotellet där vi parkerade och gick genom portalen till Södra Kungsleden.

Vi har ju vandrat där tidigare men kanske inte riktigt tänkt på hur mycket uppför det faktiskt är i starten. Rätt mycket uppför faktiskt. Det planar inte ut förrän vi kommit ca 3,3 km vilket känns på ett helt annat sätt i flås och ben när vi löptränar istället för att gå. Å andra sidan är just denna startsträcka extremt lättlöpt i övrigt. Det är till och med asfalterat i 2,3 km och därefter övergår det till grus dryga kilometern innan den riktiga stigen tar vid.

Det är då den viktiga BAMM-träningen startar. Varje steg måste placeras rätt mellan stenar, rötter och tuvor, annars är risken skyhög för att trampa snett. Blicken är alltför ofta rakt ner i backen för att se vart foten ska landa och vi måste påminna oss själva att inte glömma bort att titta framåt också. För det är ju så man gör de bästa vägvalen, genom att ligga ett steg före. När foten väl är framme vid hindret är det ju försent.

Under BAMM ska vi dessutom orientera vilket kräver att vi håller koll på vart vi är i terrängen. Då gäller det att titta upp på omgivningen för att hela tiden vara uppdaterad på hur vi rör oss på kartan.

Dagens pass blev totalt 9,3 km och vi konstaterade att BAMM-formen är helt ok. Vi behöver bara nöta mer i relevant terräng nu den tid som är kvar till start 14 augusti.

Vår vän Ruddy skickade ett roligt meddelande på messenger nu på eftermiddagen.

”Ultra Interval Challenge” heter det. 25 juli 00.00 startar deltagarna med att springa en valfri milslinga vart som helst på jorden. Var 3:e timme ska man starta en mils löpning så det bli totalt 8 mil på 24 timmar.

Jag har inte pratat med Åsa om denna challenge men hon tycker säkert det är en lysande idé.

Det vore så klart superkul att vara med och sedan få sällskap vissa av milen. I och med att passen startar prick var 3:e timme så är det lätt att hoppa på när det passar. Jag kan tänka mig att många är sugna på att hänga med 03.00…. 🙂

Vad tycker du? Ska jag testa 8 mil på ett dygn? Utan pastauppladdning i kroppen? 🙂

Ha en fin kväll!

Patrik

Fi fasen så grisigt!

Ibland brukar smarta människor backa tillbaka några steg för att försäkra sig om att de är på rätt väg och vända om när de inser att de tappat kurs. Det hade definitivt min pappa gjort. Eller förresten, det är fel för min pappa hade aldrig kommit på villovägar. Min pappa har en förmåga att rekognosera och planera sina vägar redan innan har tar sig ut, så det blir alltid rätt på en gång. Så fungerar han i allt han gör. Det kanske tar lite längre tid innan han kommer igång men det blir alltid rätt från början. Så fungerar inte jag och dessutom har jag funnit en man som inte heller fungerar som min pappa utan mer som jag. Det är kanske därför han står ut med mig.

Idag skulle vi ut och springa, tänkte vi. Efter en dag av altanrivning och altaneldning kändes det skönt att fylla lungorna med frisk fjäll-luft. Längst upp i vårt område, alltså om man klättrar så högt det går i rena höjdmeter, finns en ingång till skidspåren. Dessa är ju ordnade leder, åtminstone vintertid, fantastiska skidspår har vi fått höra. Ja ja, vi fattar att det kanske inte är en sandad och tillfixad E4 sommartid men markeringarna lär ju synas. Kanske lite blött bitvis men det fixar vi. Vi måste bara ta reda på om det är bra spår att träna löpning på. Vi tog bilen upp för att slippa någon kilometer uppförsbacke som start på rundan.

IMG_2466
Redo? Laddad?
Japp, nu kör vi.

Vi kom inte långt förrän det blev blött.
”Ha ha vad roligt, det här måste vi ta kort på. Ge mig kameran.”

IMG_2467IMG_2478
”Vad cool du är som bara kör utan att gnälla”, sa Patrik till mig (inte för att jag brukar gnälla).
Vad vi inte visste då, var att detta var bara början, början på en runda av enbart myrlöpning. Blött, lerigt och djupa nertrampningar.

Vi kan konstatera att det är mycket svårt att bibehålla en god hållning och ett bra löpsteg när rörelseenergin från det ena steget inte leder vidare till ett effektivt frånskjut i nästa. När foten sjunker ner en till fem decimeter vid landning gäller det att samla ny kraft till nästa steg helt på egen hand. Det blir tungt efter en tid. Dessutom visste vi inte heller hur vi skulle landa från steg till steg. Ibland såg det sankt ut men vi landade stumt och ibland såg det hyfsat torrt ut men vi sjönk ner till knäet.

”Ser du någon markering?”undrade Patrik plötsligt och jag lyfte blicken från myrmarken.
Nope, det var inte länge sedan dock.

Här är ju ett klassiskt tillfälle då en del andra människor hade valt att backa tillbaka till markeringen för att se efter och korrigera vägval. Backa? Nä, jag tycker inte om att backa. Patrik tycker inte om att backa. Det löser sig säkert. Full fart framåt!

IMG_2497
Oj, vart tog stigen vägen?
Ah, vad tusan, det är ju inte första gången vi hamnar utanför stigen.

Titta, underbart, här har de byggt en bro!
Den använder vi.
IMG_2500 IMG_2501 IMG_2502
IMG_2498
En torr fläck. Jag tror jag stannar här ett tag.

Det kom inga fler markeringar men vi såg ju skidbackarna så vi hade ju koll på i vilket riktning vi bodde. Vi höll höger, trampades genom oändliga myrmarker. Till slut hittade vi markering, till slut hittade vi hus. Vi valde att kliva ut på vägen och det visade dig att vi var en väg ovanför vår egen.

Två val, ska vi springa hem och ta bil 2 upp för att hämta bil 1?

Äh, vad fasen, vi kommer tvingas springa backe så det är väl lika bra att bita ihop och se det som ren och skär gristräning. Det blev 1,5 km och 10 min uppförslöp tillbaka till bilen.

IMG_2506
IMG_2508
I mål!
Vilken tur att vi inte heller denna gången valde att förnuftigt backa tillbaka.
Tänk vilket äventyr vi hade missat!

IMG_0187
Å här har vi höjdkurvan, mer än vi trodde.

Ha en  härlig tisdagkväll.
Åsa (Patrik hälsar)

Ny stad och nytt morgonlöp + träningstips för dig som vill springa i en storstad

Ny vecka ny storstad. Lite speciella veckor då jag av praktiska orsaker fått mini-semestra med en dotter i taget. Denna vecka är det Idas tur. Ida fyller 18 om två veckor. Otroligt att mina döttrar börjar bli så stora utan att jag åldras!?

Igår kom vi till Barcelona. En kväll på stan med god middag var det vi hann med innan det var sovdags. Denna gång har jag löpprylarna med för att slippa köpa nytt varje gång jag är löpsugen. Snacka om positiv utveckling!

Upp kvart över sju för att hinna springa innan det blir för varmt. Planen var inte helt vattentät för det var 27 grader när jag kom ner på gatan.

Planen var att jogga ca 15 km och ta mig ner till stranden via katedralen Sagrada Familia.

I en starkt trafikerad stad som Barcelona (eller Stockholm & Göteborg också för den delen) blir löpningen lite sönderhackad då varje korsning kräver uppmärksamhet över korsande (i mycket höga hastigheter…) trafik.

Mitt tips till dig som semestrar i storstad och vill ut och springa: Lägg in ett pass med ”fartlek”. Håll ditt önskade tempo mellan korsningarna och rödljusen och tillåt dig vila när du får röd gubbe eller korsande trafik. Variera tempot i löpsekvenserna så blir det riktigt roligt. Till slut har du byggt dig ett snyggt improviserat intervallpass.

Enkel och bra. Eller hur?

Mitt löppass gick bra. Fartlek i 15,8 km i snittfart 5,20 min/km.

Nu är det dags att besikta stranden. Denna gång liggandes på en handduk istället för att springa förbi.

Ha en bra tisdag!

Patrik

IMG_2273

Badvakterna har fått ett ganska kralligt torn vid stranden…

IMG_2274

Hotell W. Ida upplyste mig om att det är Barcelonas lyxigaste hotell just nu. Vet inte om det var en hint om att det var där hon hade velat bo? Sorry Ida….

IMG_2259

Trafikstockning. Inte bra för mitt snittempo. Spelar ingen roll. Jag kör fartlek mellan rödljusen istället.

IMG_2256

Sagrade Familia. Pampigt och lite märkligt.

IMG_2255

Det går FORT i Barcelona. Smart att nästan alla gator är enkelriktade. Det räcker att ha koll åt ett håll.

IMG_2245

Siktar han på mig?

IMG_2279

De behöver inte vara lyckligare för att de äger en stor båt. Men det kan heller inte skada antar jag…

IMG_2286

Tycker inte om att ha på mig tröjor som visar att jag varit med i lopp. Men här i Barcelona känner jag ingen så då funkar det. En väl bevarad hemlighet att jag använder reklamtröjan från Stockholm Marathon.

Universums sätt att få mig att fokusera?

För fem veckor sedan så var jag så klantig att jag halkade under en löptur i skogen. Efter ett par besök på akuten så fick jag veta att en benflisa var lös i handen. Ett så kallat ”slitfragment”.

Tyvärr så har inte handen blivit så mycket bättre på de här fem veckorna men kom till slut på att jag har en sjukvårdsförsäkring via mitt företag. Tack vare dem så har jag idag träffat en handkirurg och varit på skiktröntgen.

Med hjälp av en läkare som är specialist på handskador och en skiktröntgen-maskin så har jag nu fått veta att det är ett gäng benflisor som ligger löst i handen och skaver. Så nu har jag blivit utrustad med ett stöd för handen och en skarp uppmaning att ta det väldigt lugnt med att belasta handen. Följer jag uppmaningen så bör jag vara smärtfri om 4-5 veckor. Blir det inte bättre på den tiden så får de ta bort benbitarna. Det hoppas jag slippa, så jag ska försöka hålla mig lugn nu…

4-5 veckor känns som en evighet för mig som älskar att träna och instruera i BODYPUMP och CXWORX. Det får jag ta det väldigt lugnt med ett tag framöver.

Men jag förstår ju vad som händer. Detta är universums sätt att få mig att fokusera på löpningen och göra mig superförberedd inför vår BAMM-tripp i augusti.

Tack universum för hjälp med fokus! Synd att det ska behöva göra så förbannat ont bara….

Spring försiktigt i skogen.

Patrik

IMG_1979

På den ”vanliga” röntgenbilden syns min Titan-ring rätt så tydligt! 🙂

IMG_1980

Klädsamt skydd på.

IMG_1978

Häftig maskin. En sådan borde finnas i varje hem.

BAMM närmar sig med stormsteg!

Visst är det ofta så? Något som kändes väldigt avlägset när det bokades kommer helt plötsligt i rasande takt emot en. Så är det med BAMM för oss.

BAMM står för Björkliden Arctic Mountain Marathon. Det finns tre olika klasser att välja mellan: 30 km, 50 km och 70 km. Vi har valt mellandistansen, dvs 50 km.

Nu är BAMM inte bara en löptävling. Det är även orientering i fjällvärlden så det är kontroller utspridda som ska hittas under de två dagar tävlingen pågår. All utrustning inklusive tält, sovsäck och spritkök bärs med i ryggsäck vilket gör att löpningen upp och ner blir mer ansträngande än vanligt.

14 augusti går starten. Det ger oss drygt 2 månader att vässa formen. Förhoppningsvis kommer vi kunna tillbringa en hel del tid i Sälen för träning i fjällmiljö (Om än inte i lika höga fjäll som i Björkliden) i sommar, så det borde gå vägen.

Nu ska vi bli mer engagerade i detaljerna. Rätt utrustning ska fram. Vi vill inte komma på mitt under loppet att vi har fel skor, här ska det göras research!

Den här typen av evenemang lockar oss. Att det känns som en bedrift att bara ta sig runt och klara av utmaningen. Helt plötsligt så är det inga tider inblandade. Vi har ingen susning om vad som är en bra respektive mindre bra tid. Skönt.

Det kanske är så vi ska göra det framöver. Hitta en utmaning och sedan se till att klara av den. En gång.

Vi får se vad vi kan hitta på framöver. Vandra längs Inka-leden har vi båda drömt om.

Vilken är just Din drömstrapats?

Patrik & Åsa