Träningsvärk? Yes box!

Fasen vad jag gillar träningvärk!

Den påminner om att jag gjort något som kroppen inte har vant sig vid och det betyder att jag på något sätt blivit starkare. Det gillar jag.

2016 är långa löppassens år. Upp mot 3 mil per gång har det blivit då siktet med stadig hand är riktat mot Ultravasan 90 i augusti.

Därför blir snabba millöp rätt tunga. Minsta fartökning mot mitt inövade Ultravasa-tempo  (6 min/km) känns direkt i form av mjölksyra.

Igår var det dags för miltest för löpgruppen på SMART Hälsa.

Miltestet går ut på att vi springer en mil på en fastställd tid. Förra gången så hade vi två nivåer: 50 och 60 minuter. Eftersom vi strävar efter progression så satte vi nu målen till 49 respektive 59 minuter.

Mitt jobb dessa tester är att hålla farten. Inte alls lika enkelt som jag tror inför testet och det blir jag varse varje gång…. Men det funkar till slut skapligt när jag hunnit kalibrera mig själv.

Dealen är att om någon släpper gruppen så fortsätter de som fortfarande kan hålla uppsatt tempo.

De flesta i gruppen hittar här en nivå som är lagom utmanande.

18.15 drog vi iväg med den snabbare gruppen som skulle runt på 49 minuter. Jag kände att milen skulle bli oväntat tuff och jag hade rätt hög puls hela milen. Men vi gick fint i mål strax under 49 minuter. Gruppen kämpade grymt bra!

Grupp 2 startade 19.30. Det gav mig en paus på ca 25 minuter. Den pausen gör ingen nytta alls. Tvärtom. Att mer eller mindre stå still i 25 minuter får kroppen att stelna fullkomligt. När vi drog iväg 19.30 så tog det ca 2 km innan benen var med i matchen igen.

Grupp 2 bjöd på riktig fight! Efter ca 6 km hade vi en liten dipp efter ett gäng uppförsbackar som kommer i ett sjok. Vi lugnade ned tempot och fokuserade på att få tillbaks andningen. Sen körde vi på igen. Efter en heroisk slutspurt sista 2 km så gick gruppen i mål på 59.10! Så jädra bra! Här snackar vi om att sätta nya personbästa för flera personer och spränga barriärer. Så häftigt att vara med om det.

Idag känns gårdagen i benen. Skönt. Uppenbarligen fick farthöjningen första milen plus det faktum att jag stod still och därmed fick två separata lopp i mig samma kväll, kroppen att ta åt sig mer av träningen.

Nu njuter jag av träningsvärken. Jag ger benen ledigt hela helgen. På måndag går vi på det igen. Det ska jag också njuta av.

Bra jobbat löpgruppen!

Patrik