Men om man inte vill göra som Martin Stenmarck då?

”Jag vill kasta loss och lära mig slåss – Raka av mitt hår och bäras ut på bår – Ta tjuren vid hornen och hålla dom hårt

Lita på sanningen och kväva all gråt”

Så sjöng ju Stenmarck i alla fall. Jag vet inte hur långt han har kommit med planerna i övrigt.

Skämt åsido. Så mycket spänning behöver jag inte i livet, men jag känner ändå att jag måste göra något lite mer utmanande då och då, för att ”känna att jag lever”. (Tur att jag inte är i 45-års ålder, då hade man kunnat misstänka en kris…)

Ett sätt jag hittat sista veckorna är att dra ut och springa i skogen. Hitta nya stigar och utmana lite genom att då och då lämna stigarna. Även om det sker mitt i den trygga hemmaskogen, så blir det lite mer dramatiskt. Bra för huvudet också, då all koncentration går åt till att hålla sig på fötterna och göra rätt vägval. Det finns helt enkelt inte plats för tankar på jobb och eventuella problem. Hjärntvätt åt det bättre hållet!

I torsdags morse var jag ute en snabb sväng innan jobbet. Jag sprang ned till Hökmossen och tänkte ta mig tillbaka genom skogen. Det var snårigt och blött minst sagt, men det resulterade i att jag fann det jag hört många prata om: ”Kärret”. Ett stigsystem som slingrar sig runt ett kärr, tydligen ska det vara nästan 5 km stig som man irrar runt på. Irrar är rätta ordet då det inte finns någon form av guidning och det är dessutom så uppmuntrande att här och där avvika från stigarna för att finna egna och det resulterar ofta i samma väg tillbaka.

Sedan dess har jag längtat tillbaks till Kärret. Idag (söndag) var det dags.

Jag fick ett superpass med ca 2 km uppvärmningsjogg till Kärrets ”entré”, väl i Kärret ca 5 km stiglöpning och därefter ca 7 km vanlig väg. Det gav en enorm mersmak och jag känner att jag vill ta stiglöpning ett par steg längre.

Lite action blir det ju när jag springer över stock och sten, provar ”broar” som har ett par decennium på nacken och då och då dessutom har flaxen att få ramla i den sköna ljungen, så att man får ett par söta skrapsår på knäna. Jag känner mig lite mer levande just då. Kanske inte behövs mer? Kanske inte behöver raka av mig håret, köpa båt, mucka med någon och få stryk? Och Tjurfäktning har man ju tack och lov börjat förbjuda mer och mer.

Jag kan alltså ha funnit en mycket mildare väg i Kärret.

Hur gör du för att få lite extra spänning i vardagen? Tipsa oss!

Ha det fint.

Patrik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s