Tro fasen att människor ramlar ihop till slut

Det slog oss häromdagen att vi har nog aldrig hört om så många som mår dåligt på olika sätt, som vi gör just nu. 
Medmänniskor som drabbas av utbrändhet, lider av utmattningssyndrom och depressioner. Diagnoserna är många och olika, gemensamt har de att personen bakom diagnosen mår riktigt dåligt och i vissa fall tvingas till sjukskrivning för att vila ikapp.
Undrar om det är mycket vanligare att må dåligt idag, eller har det bara skett en förändring i form att man vågar/vill prata om det mer nu än tidigare? 

Är det det sistnämnda så är det så klart något positivt. Chansen till att må bättre måste öka om man får chansen att vara öppen med sitt tillstånd och därmed kunna få en ökad acceptans från omgivningen.

Är det det förstnämnda så är det ju för jävligt. Det är inte omöjligt att det är så. På många sätt är det en hård vardagspress för många av oss. Kanske inte i den fysiska formen av att vi jobbar hårt i skogen eller på fälten och lyfter tunga saker som sliter på kroppen.
Mycket ska vara perfekt. Mycket ska vara på ett visst sätt för att man kanske vill leva upp till hur man tror att normen nu är. Mycket kanske till och med beror på att man bryr sig så mycket om vad andra tycker om det man gör. Man kanske vill framstå som den bäste mamman/pappan, den bäste frun/mannen, den bäst tränade kollegan, den med det prydligaste hemmet. För att ha råd med det där prydliga hemmet och åka på de perfekta semestrarna så krävs det ju till råga på allt att man måste jobba också.
Allt ska ske på dygnets 24 timmar. Det är knepigt att få det att gå ihop.
Tro fasen att det i så fall blir pressat. Tro fasen att människor ramlar ihop till slut.

Hur fasen bryter man detta om man fastnat mitt i det? Hur hoppar man av ett ekorrhjul som snurrar fort som sjutton?
Vi vet dessvärre inte. Det finns nog inget enkelt svar på den frågan.
Men det är nog inget snack om att vi måste bli mer rädda om oss själva. Rädda om varandra. Vara vaksamma och lyhörda efter signaler. Både från oss själva och andra. Vi kanske kan bli bättre på att stå bredvid ekorrhjulet och sträcka fram en hand till den som vill ur.
Det är väl därför vi människor lever i flock – för att hjälpa varandra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s