Söndagslöpning – träning inför Ultravasan

Tiden går fort när man har kul. Nu är det bara 6 månader kvar tills startskottet för Ultravasan går vid 5-tiden på morgonen lördag 20 augusti. Spännande!

Merparten av min löpträning har varit i löpgruppen på SMART Hälsa. De längre passen har ännu inte riktigt blivit av och jag har länge sett fram emot att komma ut en vacker helgdag och springa lite längre än vad vi hinner göra på grupp-passen.

Idag var det dags. Vackert väder var utlovat och vackert väder blev det.

För att lära känna sig själv och sina gränser krävs det att man experimenterar med just sig själv. Vi har länge varit övertygade om att kolhydratladdningar inte är optimalt och det står vi fortfarande för. Att komma överfull av kolhydrater i depåerna till ett lopp ger en rolig första timme men sedan blir det värre. Om man inte trycker i sig en massa gel och andra ”livlinor” som ger en kort extra skjuts. Att trycka en gel ger ett kort lyft, men ofta är avgrunden när effekten tar slut djupare än toppen var hög… (Jag har provat)

Nej jag föredrar en jämn energi som gärna funkar från start till mål.

För att träna min kropp för detta så valde jag kolhydratfattig kost till frukost och lunch idag. Kvarg med bär och kvarg med bär. Fantasifullt så det förslår.

Kvart över tolv gick min start. Tempot var lugnt. Min plan för Ultravasan är att springa varje mil på 60 minuter. Utöver det vill jag ha 59 minuter över för att dricka, äta och gå på toaletten, vilket ger mig en måltid runt 10 timmar. Ja eller 9 timmar och 59 minuter för att vara exakt. Jädrar vad trist det vore att landa precis ÖVER 10 timmar. Då föredrar jag hellre 12 timmar… Sådan är jag. 9.59 blir det. Pip!

Vädret var fantastiskt och humöret likaså. Jag kände direkt att klädseln var perfekt för temperaturen och förstod också snabbt att jag gjorde rätt när jag valde mina Icebugs framför vanliga skorna. Vägarna ute på åkrarna var vackert vintriga och jag hade dessutom bestämt mig för att vika av på en skogsstig för att få ca 3 km traillöpning, så dubbarna behövdes.

Jag tänker mycket på min löpstil när jag är ute på en sådan här runda. För att ta sig runt Ultravasan effektivt så gäller det att springa snålt. Det gäller att hitta det ultimata löpsteget för ändamålet. Rätt längd och rätt frekvens och inte lockas att dra på för mycket i backarna. Smart löpning är med andra ord det som behövs.

Det kändes bra som sjutton faktiskt! Fram till 15 km så kände jag mig rätt oberörd och snitt-tempot var runt målet, ca 5.50 min/km.

Men prick vid 15 km så kom huvudvärk smygandes på.

Just då ser jag min kompis Christian komma springande på en korsande väg och drog på uppför en backe som jag snart skulle svänga upp på. Huvudvärken glömdes genast bort för nu skulle jag helt plötsligt fartöka och springa ifatt Christian för att få snacka lite löpning några hundra meter. Christian som hade hörlurar i öronen och fullt fokus i ögonen var helt ovetandes om att jag låg ca 100 meter bakom och knappade in meter för meter.

Det tråkiga med backar är att den som ligger först i backen också kommer över krönet först. När Christian nådde krönet så fick han sådan enorm hemlängtan och ökade tempot och lämnade mig besviken efter sig.

Ok. En liten motgång. Sådant händer. Det tuffaste var dock att fartökningen hade sugit en del kraft. Huvudvärken var lite värre nu.

Huvudvärken får jag av att min kropp ställer om från att använda kolhydraterna som finns i kroppen vid start som energi, till att istället använda mina fettdepåer som är insprängda i musklerna. För att komma i mål i ett långt lopp så gäller det att få kroppen att lyckas med den omställningen. Har man inte tränat på just det förloppet och vet hur det känns, så kan man gå in i den berömda ”väggen”. Bränslet tar slut och man orkar inte trycka på vidare tills kroppen slår på nästa system, fettförbränningen.

Jag brukar ha rätt lätt för den omställningen, men nu var det ett tag sedan jag sprang långt. Inte mycket att göra, det var bara att nöta på. Försöka slå sig igenom den är så länge ”lövtunna” gipsväggen.

Ni som har barn kanske känner igen det här: Vissa faser tycker man är jobbiga som sjutton. Tills en dag då fasen helt är över och man har inte ens märkt att det tagit slut!

Så var det för mig idag. När jag började fundera på huvudvärken igen vid 18 km så var den borta! Min ”vägg” blev inte så lång. Gips som sagt. Lätt att forcera.

Sista 4,5 km efter 18 km gick galant. Småtrött så klart och törstig eftersom jag inte hade med mig dryck (kan också ge huvudvärk!), men kroppen kändes i övrigt som ny.

Ett mycket bra kvitto på att formen i alla fall är ok. Nu väntar upptrappning av distans med ca 10% varannan vecka.

Jag ser fram mot starten i augusti. Vad kul det ska bli att skriva blogginlägget efter loppet och beskriva för er hur det känns att springa 90 km på 9 timmar och 59 minuter!

Efter en skön dusch drog jag bort till New Mill Grill för att unna mig en (stor) kycklingtallrik.

Gissa vem som sitter där med sina barn? Jo Christian! Vi pratar om våra löp och konstaterar att han verkligen (Är dock inte 100% säker på att det stämmer….?) inte var medveten om att han spurtade ifrån mig på Fredriksbergsvägen. Christian tyckte också att det var synd att jag inte ropade, men jag erkände rakt upp och ner att jag var osäker på min förmåga att ropa efter 15 km löpning.

Vi kom överens om att köra nästa långtur ihop så att inte någon känner sig frånsprungen…

Allt i allt en härlig löpsöndag.

Hoppas ni också haft en bra söndag. Med eller utan löp.

Patrik

 

 

Alla Hjärtans Dag, avkoppling och nya idéer

Jag har haft en härlig Alla Hjärtans-helg med lugn, kärlek, god mat och ny inspiration.

Jag är gift med en man som tycker om att fixa grejer. Han är en fena på att planera utflykter och upplevelser. Nu var det dags för Alla Hjärtans dag och Patrik hade, helt utan kompromisser, ställt till med överraskning för frun.

Efter att först ha levererat hunden Bosse till mormor och morfar och lite nypackade ordrar till SMART var det, igår lördag, dags att bege oss upp mot storstan. Närmare bestämt Bergshamra och brunch på ”Bockholmen Hav och Restaurang”.

”Stockholms bästa brunch” tillade Patrik stolt och jag kan inte säga emot. Ett ganska litet ställe, precis vid havet och med massor av gott. Allt i lagom stora bitar och portioner. Smått framstår för mig, mer aptitligt och dessutom orkar jag smaka fler rätter. 10 SMART-hjärtan av 10 från mig.

Slottet från Grand
Slottet sett från hotellrummet.

Mätta i magen. Utflykten tog oss vidare mer centralt in i smeten och vi checkade in på Grand Hotel med utsikt över slottet. Grand Hotell; toppklass helt enkelt. Harmonisk atmosfär och proffsigt bemötande. In med packningen i rummet, ombyte till badkläder, badrock och badtofflor spatserade vi nöjda ner i till spa-avdelningen.

Bosse och Pärlan
En ettrig liten Bosse vill gärna leka med Pärlan, hela tiden.

Medan Bosse trakasserade Goldentiken Pärlan spenderade vi en eftermiddag på spa. En riktigt trevlig detalj på detta spa är baren där vi kan beställa diverse fräscha smoothies och juicer. Med en glutt på ingredienserna och memorering av desamma tog vi med oss idéerna hem för att experimentera fram egna goda och nyttiga drycker.

Patrik på Mothers
Patrik på restaurangen Mothers.

Till middag hade Patrik bokat bord på nya restaurangen Mothers. En stor restaurang med ett lite annorlunda koncept och framför allt nyttig mat, helt i linje med vad vi kan stå bakom kostmässigt.

För det första beställdes maten via en surfplatta, vi läste runt bland rätterna i menyn och när vi bestämt oss markerade vi valda objekt och tryckte på ”beställ”. Så fort rätter och dryck var klart kom de levererade till bordet av servitris eller servitör. Genialiskt! Vi fick maten på nolltid helt utan personlig kontakt med personal. Nackdelen kan förstås bli att rätterna inte kommer helt synkat eftersom de kanske är beställda från olika av de 7 köken. Men för oss funkade det bra. Maträtterna är gjorda på ekologiska och närproducerade råvaror och innehåller varken mjöl eller socker. Vi gillade konceptet.

Det kan vara bra att vara inställd på det it-baserade beställning- och betalsystemet samt den nästan obefintliga servicen som det medför om man ska besöka restaurangen. Maten var toppklass enligt oss.

Idag kom vi hem igen, efter ett stopp på Sportson för att hämta nya trampor till spinningcykeln Sanna. Bosse var glad men trött. Han har sovit hela eftermiddagen och jag har experimenterat i köket. Två recept, jag är nöjd med, är framtagna och Patrik tog på sig regissörsrocken och fixade en film på den ena. Denna publiceras på vår facebooksida i skrivande stund.

IMG_0347

En annan dag publicerar vi nästa recept.

Nä nu är det hög tid att väcka Bosse så att vi får en lugn natt med god sömn.

Ha en fortsatt fantastisk Alla Hjärtans Dag!
Åsa

 

Göra någon glad

Jag spenderar som många av er vet en hel tid på gymmet SMART Hälsa i Nykvarn.

Det är en fröjd att hänga på gymmet. Bara en massa trevliga människor.

Jag blir glad av det. En tung sinnesstämning byts rätt omgående mot ett glatt humör när jag kliver in genom dörren. En av vännerna jag ofta morsar på när jag kommer dit påtalar ibland typ ”Ja du verkar ju alltid på glad och på topp” efter att vi utbytt artighetsfraser som ”Tja! Hur är läget?”.

Eftersom jag blir glad av att komma till gymmet och möta människor jag tycker om så stämmer ju det. Jag ÄR ofta på topphumör när jag är på SMART Hälsa! För det ska gudarna veta att jag är inte alltid på ”topp” och glad. Jag springer inte runt och är glad (fråga min fru…) jämt.

Jag borde bli bättre på att tala om för den här vännen och alla andra som kan tänkas säga något som ”du verkar ju alltid glad” att:

Japp! Jag blir glad av att träffa dig!

Vem vet? Det kanske gör en till människa glad!

Ha en trevlig kväll!

Patrik

 

 

Så F O R M I D A B E L T osugen på att träna ikväll….

Arghhhh…..!!!!

Hela dagen har jag sett fram mot kvällens träning. Jag har målat upp en bild av ett låååångt löppass upp mot 18 km i lugnt och skönt tempo.

Nu är stunden inne. Men vart fan tog löplusten vägen? 

Det ser kallt ut ute. Det ser mörkt ut ute. Jag har lite ont i hälen. Hunden Bosse äter upp mina kläder. Det är säkert motvind också.
Fatta vad många hinder jag har att ta mig över….

Men! Ett inställt löppass får jag ju ALDRIG tillbaks. Det är en sak som är säker.

En annan sak som är säker att jag ångrar ALDRIG ett löppass. Efteråt.

Jag går och brottar ner Bosse och tar kommandot över mina kläder igen.

Ibland är det helt enkelt karaktären som behöver tränas. Ikväll är ibland.

Kör hårt!

Patrik