”Tiden räcker inte till…. snyft”

Oj vad nära att jag klev i en klassisk fälla i går kväll. Efter att ha spenderat en kväll med min äldsta dotter Ida som innehöll både middag och bio så landade jag hemma igen vid 22-tiden.

Ni som läste bloggen för ett par veckor sedan vet att jag inte var så nöjd med min form just då och därför utfärdade ett antal ”löften” för mig själv. Ett av dem var att få någon form av fysisk aktivitet per dag. Det har faktiskt gått rätt ok sedan dess. Löpningen har gått bra och jag har dragit igång styrketräningen vilket har fått kroppen att känna att den lever. Så jag är rätt nöjd faktiskt.

Men vissa dagar så har det inte blivit den där fysiska aktiviteten som jag lovat mig själv. Igår till exempel så gick ju kvällen åt till samvaro med dottern vilket är en nog så viktig aktivitet att det gärna går före träning. Dock likförbannat en dag utan träning.

Väl hemma och landad i sängen rätt tidigt så börjar jag fundera för mig själv. När man lagt sig och sagt ”god natt” och får lite tid att tänka för sig själv är det lätt, i alla fall för mig, att bli lite pessimistisk och kritisk. I den stunden tänker jag för mig själv: ”Fasen. Tiden räcker ju inte till för allt!” Tanken kommer med en negativ känsla och jag känner mig lite deppig. Som tur är har Åsa somnat så jag kan inte uttala orden för någon annan än mig själv. Skönt. Jag vill inte att någon annan ska få veta att jag tänkte så.

I dag har jag turen att få skjutsa Ida till skolan i Nacka eftersom de ska på skidresa till Romme över dagen. Som ”tur” är så ska de samlas redan halv sju så jag fick ställa klockan på 5. (Även det med en lätt snyftning eftersom Åsa lärt mig allt för bra att uppskatta sömn…) Så 5.00 ringer iPhonen med sin sprudlande glädjespridande signal och jag får äntligen gå upp.

Snabbt in i duschen för att hinna göra en kaffe innan vi drar.

I duschen så slår det mig att fram till i början på december så höll jag morgonpass 06.30 på torsdagar. Det slår mig också att förr i tiden så kunde jag glatt ställa klockan på 04.30 för att hinna med en cykeltur innan jobbet.

Insikten slår ner som en blixt: Tiden finns ju! Det är bara jag som blivit BEKVÄM!

Vilken lycka! Lösningen är nära. I morgon ska iPhonen ringa 5.00 igen, men denna gång för att jag ska hinna träna innan jobbet. Jag är redan taggad. Så taggad att jag ska ändra larmsignalen till något peppande a´la Eye of the Tiger. Kanske ska dra på mig en grå luvtröja för att skapa den optimala fighting-feelingen!

Så nu sitter jag här med min Bullet Proof Coffee och njuter av stunden. Snart är det dags att åka till Nacka. Vilken tur jag har att just jag får skjutsa Ida.

I morgon vid den här tiden är jag på gymmet. Mys!

Ha en fin dag!

Patrik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s