Ibland glömmer jag bort hur viktig löpningen är för mig

Jag har sprungit betydligt mindre på sistone än vad jag brukar.

Orsakerna är flera: Småskador som gör löpningen mindre kul, mer arbete och helt enkelt nya intressen i livet som konkurrerar om samma tid som jag kunde haft till löpning.

Nu har jag turen att vara löpcoach på SMART Hälsa, så vare sig jag vill (Jag vill!) eller inte så coachar jag tre löpgrupper per vecka. Så helt utan löpning är jag aldrig.

Men det är just de där sköna långa ensamma passen jag saknat. Där huvudet rensas för varje löpsteg och allt (Nästan…) faller på plats inne i huvudet. Löpning har fungerat som en sorterare av tankar för mig.

Ett par veckor har jag pratat om att ”i helgen ska jag ta en långtur”, men när helgen kommit så har det varit andra saker på schemat eller så har jag bara känt mig småtrasig.

Men idag kändes allt bra. Visserligen spöregnade det, men det tänkte jag inte låta stoppa mig. Mitt inbyggda värmesystem mår bra av lite nedkylning. Då funkar min kropp som bäst.

När Åsa drog iväg på träning på SMART Hälsa med ett gäng andra blivande morsor så drog jag på mig löputrustningen.

Vi (www.smartatillskott.se) har precis tagit in ett nytt löpbälte i sortimentet: IQ-bältet. När vi besökte Branschdagarna på Hälsomässan i Älvsjö i fredags stötte vi på denna enligt oss geniala produkt som förvarar telefon och nycklar på ett bra sätt under löppasset. Självklart köpte jag ett till mig själv.

IMG_0345

Som en liten pojke på julafton så var jag sjukt taggad att prova mitt nya löpbälte i ”skarpt läge” för första gången.

Jag har haft ont i höger vad ett par veckor efter att jag skulle visat mig på styva linan under en löpgrupp och accelerera allt för tufft uppför en backe. Som tur är min älskade fru duktig på att tejpa skador och nu var jag precis nytejpad. Det kändes hur bra som helst.

Trots ihärdigt regn drog jag ut och provade först med en lätt jogg som kändes hur bra som helst. Efter en stund ökade jag till det tempo som jag räknar ska bli mitt snittempo på Ultravasan, ca 6 min/km.

Det kändes bra. Hela vägen. 15 km löpning och jag hade kunnat fortsätta länge. Hela löpturen blev ett bra kvitto på att formen är rätt ok och att vaden nu höll för lätt löpning. Det gäller bara att ge fasen i tjurrusningar uppför backarna så blir det bra.

Väl hemma efter stretch så var jag lite spänd över att se hur telefonen klarat sig i spöregnet. Den hade klarat sig hur bra som helst! Torr och fin. Löpbältet satt fint runt midjan under hela passet och jag ger det betyg 5 på en 5-gradig skala. Kul med kvalitet!

Men viktigast av allt: Fasen vad bra jag mår av löpning. Jag har en förmåga att glömma bort hur viktigt det är för mig att springa. Jag måste prioritera löpningen mer i mitt liv, det är en succéfaktor för att jag ska fungera optimalt.

Löpning är (en stor del i alla fall!) livet.

Patrik

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s