Det blir som det blir när det inte blir som planerat!

Jag hade först tänkt mig rubriken ”Det blir inte alltid som man tänkt sig!” men det stämmer ju inte. Jag är ju fast övertygad att det alltid blir precis som man tänkt sig. Kanske inte alltid som man önskar men definitivt som man tänkt sig.

Jag brukar i efterhand kunna härleda de allra flesta utgångar till mina egna tidigare tankar, både de gånger jag lyckats och de gånger jag misslyckats.

Antingen har jag haft en tydlig bild av framgång, utan minsta tvivel eller så är det just mina tvivel som skapat en bild som styrt mig. För det är precis det jag tror, att jag med mina tankar, skapar målbilder (önskade eller oönskade) som kommer styra mina beteenden och mina handlingar mot just den bilden.

Det är ju otroligt positivt, tänk vilken makt vi alla har över utgångarna och resultaten i olika situationer i våra egna liv. Kan vi kontrollera våra tankar så kan vi kontrollera resultaten.

Med det inte sagt att det alltid blir som vi planerat. Ibland kanske inte tankarna är synkade med planeringen.

Jag hade i alla fall en tydlig plan med min framtid. Barnen börjar bli stora och jag kan lägga mer tid på det jag själv tycker är skoj.

”Blir det inte ett kärleksbarn nu då?” Hur ofta har jag inte fått den frågan efter att jag slagit mig ihop med den man som bäst i världen passar just mig.
”Aldrig!” har varit mitt ständigt återkommande svar.
”Man ska aldrig säga aldrig.”
”Jo, aldrig!”

Mina argument har varit glasklara.
– Jag är van att vara en relativt ung mamma och när mina barn är självständiga, kommer jag fortfarande vara ung och ha stora delar av livet framför mig.
– Jag vill lägga min tid på SMART, på träning, på vandringar, på resor, på sånt jag och Patrik tycker är roligt.
– Jag vill inte känna mig begränsad utan kunna ta ut cykeln tillsammans med min man och vara borta en hel dag.
– Jag vill inte att en graviditet ska påverka min träning, jag älskar att köra mina klasser på SMART.

Jag är färdig med barn och dessutom är jag alldeles för gammal. PUNKT!

Det var min plan, helt och hållet min plan och Patrik har varit med på argumenten. Vi var överens.

Men det blir inte alltid som planerat: fysiska förändringar, tecken, förnekelse till en dag då det bara gick upp för mig. Banne mig om jag inte har gått och blivit med barn? Fast det är ju inte troligt, det kan inte vara sant. Måste nog göra ett test.

Samma dag hade vi planerat en liten utflykt eftersom det bara var Patrik och jag hemma. Till Vaxholm faktiskt. Patrik ville visa upp vart han gjort lumpen (för 22 år sen).

Innan vi satte oss på en trevlig restaurang som endast serverade ekologisk mat slank vi in på ett apotek och köpte ett ”bevisa-för-mig-nu-att-jag-inte-är-med-barn-test”.

Varken jag eller Patrik är särskilt bra på att vänta så testet blev inte liggande länge.
Svaret på testet var solklart, klarblått och positivt.

Ja, eller positivt och positivt. Hur skulle vi egentligen reagera? Skulle vi bli glada? Det är ju förstås den mest naturliga reaktionen. Skulle vi bli bekymrade? Det här var ju inte alls vad vi hade planerat. Fast ärligt talat, hur säkra kan vi vara?

Det står ju på förpackningen att det endast är 99.9% säkert…

Vi började nog skratta lite eftersom ingen riktigt visste vad den andra kände. Men en sak tänkte vi bägge två. OM det nu mot förmodan verkligen var så, så måste detta vara en lite krabat som verkligen vill komma till världen. En liten person som mot alla odds tagit sig in i min livmoder för att utvecklas till en liten riktig människa.

Det här var en tid sedan förstås och vi har nu gjort ett första ultraljud (KUB-testet) som faktiskt bevisade för mig att det ligger banne mig en liten blivande människovalp i min mage. Redan så rörlig och full av livskraft. Om allt går som det ska, redo för värden i början av maj.

Antar att det var meningen och att de finns en tanke med att vi tillsammans ska bli föräldrar åt en gemensam lite kille eller tjej. För om detta också har med våra tankar att göra så visst har vi pratat om att det är lite sorgligt att våra vägar möttes så sent i livet när vi, som vi ansåg tidigare, var för gamla för att ha gemensamma barn.

Varför berättar jag detta?
Jag måste börja planera framåt för att våra verksamheter inte ska bli påverkade. Under sökande av ersättare vill jag undvika funderingar, spekulationer och osäkerhet. Till och med jag har varit tvungen att komma fram till ett accepterande av det faktum att det kommer blir jobbigt att bodysteppa i 9:onde månaden och att det kan vara hälsosamt med en paus direkt efter förlossning.

Det blir inte alltid som vi planerat men ibland är det som inte är planerat, när vi väl accepterat att det hänt, det najsaste som kan ske.

Åsa

3 reaktioner på ”Det blir som det blir när det inte blir som planerat!

  1. Grattis till er båda! Har inte läst bloggen på ett tag märker jag. Vad spännande med en liten, själv ser jag fram emot att bli mormor i februari : )
    /Karin

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s