Referat från verkligheten….

Varför vissa väljer serviceyrken är fasen-i-mig en gåta….

Idag bar det av till Malmö. En hel dag med intervjuer av säljpersonal stod på agendan.

8-flyget ner till Sturup och sedan flygbussen in till Konserthuset för en kort promenad till Drottninggatan. Enkelt och bekvämt att förflytta sig från Stockholm till en adress i södra Sverige.

Biljett inköptes till flygbussen och sedan ut och vänta. Efter ett par minuter kom bussen och det var dags för oss att kliva på.

Jag var tvåa i kön.

Killen framför mig var klädd i mörk kostym och hade mörkt hår. Han klev på före mig och scannade sin biljett lydigt i bussens biljettscanner och nickade snällt till den kvinnlige busschauffören när han passerade förarsätet. Han kom ca en halv meter förbi innan busschauffören ryckte till och ropade högljutt ”DU DÄR! Talar du svenska??” ”Ja” svarade mannen lite förskräckt. ”Vart ska du av” frågade busschauffören fortfarande i en aggressiv ton. ”Centralstationen” sa mannen. ”BRA!!!” sa busschauffören.

Då var det min tur. Nu hade jag hunnit bli lite nervös eftersom hon verkade lite aggressiv. Noga scannade jag min biljett och väntade snällt på frågan. Den kom direkt. ”DU DÅ! VART SKA DU AV?” (Versaler eftersom damen fortfarande pratar VÄLDIGT högt.) Jag har tagit flygbussen till Malmö många gånger. Säkert över 100 gånger har jag tagit bussen mellan Sturup & Malmö så jag kände mig rätt säker på mitt svar: ”Konserthuset” sa jag utan att darra på stämman. ”KONSERTHUSET?” fick jag som svar. ”Ja KONSERTHUSET svarade jag.” ”KONSERTHUSET KÖR JAG INTE TILL”. Märkligt. Jag gick ju av där sist!? Fortsättningen kommer innan jag hinner svara. ”DEN STATIONEN HAR VI TAGIT BORT!”. Aj fasen. Hoppas de har en hållplats nära i alla fall. Busschauffören frågar ”VART SKA DU?” ”Till Drottninggatan” sa jag. ”DROTTNINGGATAN ÄR JU LÅNG! VART PÅ DROTTNINGGATAN?” sa den allt mer upprörde damen. Jag höll mig lugn och svarade ”så nära Konserthuset det går tack”.

Nu fick jag passera.

Efter mig kommer 5-6 passagerare till som får utstå ungefär samma förhör.

När alla satt sig ned i bussen så kommer en kollega till busschauffören. Jag överhör deras konversation. Vår eminente busschaufför förklarar för kollegan att det är så få passagerare så hon har försökt ta reda på vart alla ska av för att kunna planera rutten så effektivt som möjligt. Eventuellt kunde bussen hoppa över några kvarter. När hon förklarat det lugnt och stilla så höjer hon rösten och säger ”MEN DET ÄR SÅ SVÅRT ATT FÅ DESSA PASSAGERARE ATT FÖRKLARA VART DE SKA!” Högt och ljudligt så att vi inte ska missa att den passningen minsann var till oss.

Där tog mitt humör, tålamod och stubintråd totalt jävla slut och jag förklarar i damens egna tonfall ”ATT DET KANSKE HAR ATT GÖRA MED HUR DU FRAMFÖR DINA FRÅGOR?”.

Damen börjar gå emot mig. Medans hon går så sänker hon rösten och säger: ”Jag har minsann inte uppfattat att jag varit otrevlig.”

Resten av diskussionen behöver inte refereras.

Direkt jag kom av bussen började jag gapskratta för mig själv. Undrar om jag kommer med i ett dolda kameran-program nu. Det kan inte vara sant att en person som så fullkomligt avskyr att serva andra människor kan slinka igenom anställningsintervjuer och annat och till slut få köra flygbuss. Eller….?

Men jag tackar för uppvisningen! Jag har nog aldrig talat lika entusiastiskt och med lika mycket inlevelse som när jag idag pratade om kundbemötande och service med dem jag intervjuade.

Tack Flygbussarna för inspiration.

//Patrik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s