Ultravasan 2016 – kul utmaning!

Jag vet inte varför jag känt en sådan lockelse till Ultravasan.  Helt normalt verkar det inte vara, för jag känner inte så många andra som går och drömmer om att springa 9 mil.

En teori är att jag tycker om banan och miljön så mycket att jag gärna vill prova den i alla discipliner. Fyra cykelvasor på sommaren och två öppna spår på vintern har gjort mig till ett  stort Vasalopps-fan. Organisationen kring loppen är alltid fantastisk och ramar in själva idrottandet på ett gediget sätt. Att familjen nu också är fritidsbaserad i Sälen kan nog också göra sitt till.

När jag dessutom får höra löpare till höger och vänster prata just om ultravasan så blir jag toksugen!

Jag har ju köpt det faktum att jag inte är en snabb löpare. Däremot så brukar jag orka både springa och cykla rätt länge. Då borde en Ultra passa mig tänker jag. En Ultra är skoningslöst rättvis då den verkligen visar om du som löpare har den träning som behövs. På ett lopp över 5 km, 10 km eller till och med en halvmara så kan man klara att ta sig runt på rätt lite träning. Det blir så klart jobbigt som fasen, men runt kommer man.

Fusk med träning inför Ultran straffar sig desto mer. 90 km är en låååång sträcka att cykla. Det har jag ju provat ett antal gånger. Det är ju till och med jobbigt att åka bil mellan Sälen och Mora!

Ändå så lockas jag så förbaskat mycket av att stå i startfållan kl 5.00 den 20 augusti 2016.

När jag stötte på Jocke på Ica och Sara på gymmet häromdagen så påpekade bägge att startplatserna går åt i ett nafs. Jag tänker inte missa ett sådant här glimrande tillfälle till distanspass på grund av bristande personlig logistik, så jag gick hem och anmälde mig på studs. Så nu är jag 1420 kr fattigare men en startplats till Ultravasan rikare! Bra affär va? 🙂

Förväntan och mål? Fast jag är helt och hållet orutinerad vad gäller ultralopp så sticker jag ut hakan. Detta ska bara klaras av och helst på en tid strax under nio timmar. (8 timmar 59 minuter och 59 sekunder duger alldeles utmärkt!) En timme per mil låter väl jämt och bra?

Att jag i övriga frågor är en rätt ödmjuk man gäller inte när jag har lopp framför mig. Nu spänner jag bågen och går för en bra tid.

I värsta fall så får jag säga som min polare Janne:

”Jag tar alltid ut segern i förskott. Det värsta som kan hända är att jag varit lite extra glad i onödan”.

Nu kör vi. Mot Ultravasan!

Patrik

Vikten av att vila från vardagen

God lördagkväll. Hoppas ni haft en härlig start på helgen.
Själva valde vi att ta bilen upp till Sälen efter att barnen gått till skolan igår (det var vår bytesfredag och barnen ska till sina andra hem kommande vecka).

Märkligt är att bilresan ibland går så snabbt och smidig medan andra tillfällen kännas oändligt lång. Normalt räknar vi med att det tar ca 5 timmar att åka upp men igår var vi på vägarna ca 6,5. Till saken hör förstås att vi behövde både en andra frukostpaus, en lunchpaus och en toapaus. Varje paus drar sitt strå till tidstjuvsstacken. Stackars kaninen Nisse som satt så snällt i sin transportbur.

Till slut var vi ändå framme och Nisse kunde sträcka på benen.

När vi bokade denna helg var tanken att vi skulle ge oss ut på årets sista vandring. Ju närmare vi har kommit har vi ändrat fokus till en helt annat syfte: en ta-det-lugnt-helg.

De sista veckorna har varit intensiva med planering och genomförande av SMART:s 5-årsjubileum för mig och när jag ändå har ångan uppe, varför inte bestämma sig för att byta bokföringssystem också lagom till nytt bokföringsår. Jag vet att det låter galet och en mer rationell själ skulle troligen lägga upp det annorlunda och sprida ut arbetsuppgifterna under året. Jag funkar inte så. När lusten faller på ska det göras bums. Genomtänkt? Inte alltid, ganska sällan till och med men det blir ofta bra i slutänden.

Patrik har gått in i ett uppdrag på Delicato som innebär att han jobbar på plats 4 dagar i veckan. Det låter ju som en dröm, kan jag tro. Han trivs också förstås. Det blir en omställning från att ha jobbat alla dagar hemifrån.

Därav, nu när jubileumet är ett ljuvt minne blott tar vi oss en ta-det-lugnt-helg i Sälen, helt utan planer. Ja, eller lite planer har vi väl. Eftersom min pappa Allan kommer upp imorgon för att hjälpa oss att bygga altan innan vintern är ett faktum, ville vi besöka Sälen Bygg&Järn för att försäkra oss om att materialet vi beställt ligger på gården senast måndag morgon. De verkade ha koll på läget så vi for nöjda därifrån, helt utan vidare planer. Ja, eller lite planer hade vi kanske.

Nu när vi gått och skaffat oss en fjällstuga kan vi inte hålla på att hyra utrustning varje gång vi ska åka skidor, dessutom hade vi sett att det var rea på Kaisers Fjällbod på Sälfjällstorget. Vi tog oss en sväng dit. Jag hittade ett par skidor till halva priset. Vita och turkosa. Pjäxor hade de inga som föll i smaken och vi kom fram till att jag skulle hyra pjäxor eftersom det är så viktigt att just pjäxor sitter som gjutna på foten.

Innan vi åkte tillbaka hem ville vi bara korsa vägen och kika lite inne på Concept Store, de hade ju ändå rea. Medan Patrik tittade och hittade ett par schyssta skidor till sig fick jag upp ögonen för ett par pjäxor, vita och turkosa som skulle matcha perfekt till mina skidor. Skidåkningen blir ju så mycket bättre om färgkombinationen funkar. Vi hade i och för sig bestämt att jag skulle hyra pjäxor men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig.

Det är ett faktum att mina vader kan utgöra ett problem i vissa fall. I de flesta fall är de ganska bra, de för mig framåt, de håller bra, ger mig ett hyfsat frånskjut i både steppen och när jag spriger. När jag ska bära stövlar eller pjäxor kan denna funktionalitet bli ett problem. De flesta stövlar och pjäxor är för smala för mina vader. Idag krävdes också lite tid att dra upp jeansen över vaden för att inte dessa skulle knycka plats i själva pjäxan under provning. Det gick ju ganska lätt i jämförelse med att få ner dem igen.

När jag äntligen lyckats få jeansen åter nere över vaden och bestämt mig för att köpa pjäxorna, fick jag chans att värma och således också forma dem efter mina fötter. Då skulle jeansen upp igen. Pust. Men pjäxorna känns som ett ypperligt köp och även om hålet i plånboken bränner just nu så tröstar jag mig med att det hade blivit dyrare att hyra hela kittet och efter ett års skidåkning har jag lätt tjänat in pengarna. Nästa år blir ren vinst.

Helt utan vidare planer for vi tillbaka till stugan och valde mellan att ta en lättare vandring uppe på fjället eller testa SPA på Experium. Solen sken från en klarblå himmel så vi valde så klart SPA.

Jag älskar mitt jobb, samtidigt är det viktigt för mig att ibland ta en paus och få distans från vardagen. Samla ny kraft och fylla på med energi. Sälen har blivit vår plats att göra det.

Efter en lugn eftermiddag med diverse olika bastubad, varm källa, isvak och Basturitual sitter vi och väntar på att fara bort till Gustavgrillen där maken Patrik lovat att bjuda på födelsedagsmiddag eftersom att jag fyller år imorgon.

Ha en fin lördagkväll.
Åsa

SMART Hälsas jubileumsfinal och löpmanifestation!

Jag vill börja med att be om ursäkt för att det går långt mellan inläggen. Efter BAMM så har vi legat lite lågt med bloggen och haft fullt upp med vanlig vardag. Vi ska försöka oss på en bättring nu framöver.

Helgen som var, var en sådan där RIKTIGT bra helg som vi kommer minnas länge.

SMART Hälsa har firat 5-årsjubileum hela veckan och det har varit en succé. Massor av specialpass där både medlemmar och icke-medlemmar fått testa på olika upplägg. Kul att se hur mycket det uppskattas.

Helgen var finalen. Lördag förmiddag var gymmet fullt av medlemmar som körde ett par olika specialkombinerade pass och eftermiddagen var vigd åt löpmanifestationen.

Vi har planerat för detta länge och det var lite nervöst när allt skulle falla på plats.

Medan Åsa skötte ruljangsen på SMART Hälsa så förberedde jag löpmanifestationen. Sent kvällen innan hade jag printat och laminerat skyltar som visade vart de olika distanserna startade och de skulle nu sättas upp. Det tog mig totalt två timmar att åka runt och få allt på plats. Det gäller att få upp allt rätt och tydligt så att ingen behöver tveka över vart de ska stå och vänta på att få koppla på löptåget.

Till slut var vi framme vid starten. Vi hade riggat vårt portabla ljudsystem så vi kunde ha lite musik och försnack i micken innan start. Ca 20 personer kom till samlingen 14.45, en kvart innan startskottet som skulle skjutas 15.00.

Vi ställde upp i två led och berättade om de få ”regler” som fanns. Hålla oss på två led. Hålla det förutbestämda tempot hela vägen in i mål. Vara rädda om oss. Säkerheten framför allt annat.

15.00 drog vi iväg! Ett härligt löpgäng på ett fantastiskt löphumör! Jag och Staffan Dahlgren låg i täten och ansvarade för att hålla tempot. Jocke Gavelin tog kön och ansvarade för att vi hade koll på hela ledet. Rätt fort landade vi på det rätta tempot och fick en fin löpning till första station för påkoppling belägen 2.7 km från start. Väl där hoppade Marie och Anne på tåget.

Ut på landet skulle vi en sväng. När vi kom in i ”byn” igen så väntade ett stort gäng vid 10-km-kontrollen! Vi jublade när vi såg dem och de jublade tillbaks och kopplade på längst bak i ledet. Nu började gruppen se maffig ut! Kul! Planen håller än så länge.

Nu hade vi en lätt löpning bort mot Hökmossebadet och därefter en svag stigning upp mot kontroll 7.9 km. Vi hade bett Nina vara funktionär för stationen och där stod hon och väntade på oss. Ensam. Nina hade använt tiden för att träna lite löpstyrka för att vara varm när ”tåget” kom.

Den stora gruppen jobbade sig upp i backen upp mot Turingeskolan och sedan följde vi gångvägen bort mot Sandtorp. Mitt mellan kontrollerna dök en glad överraskning upp: Ruddy Collin stod och väntade på oss! En high-five och därefter var Ruddy ihopvuxen med vårt löptåg. Fortfarande en härlig stämning! Vid 6.1-km hade vi ett nytt gäng som väntade. 6-7 personer kopplade på tåget och därefter rullade vi ner längs Nyponvägen och ut i skogen. Vi sprang över järnvägen via gångbron och bort mot konstgräsplanen där Mia väntade med ett nytt gäng som skulle vara med sista 4.1 km.

Nya jubel och high-fives och nu var gruppen större än 50 personer! Suverän känsla! Snabb runda runt Allévägen och förbi familjen Isakssons (TACK!) spontana vätskekontroll och därefter plocka upp näst sista gänget som skulle springa 3.1 km! Tillbaks mot konstgräsplan men nu svängde vi upp på järnvägsbron och fortsatte rakt fram upp längs Eldarevägen. Nu var det egentligen bara ett tufft parti kvar och det var stigningen på Mikael Wincklers väg. På toppen av krönet stod ett stort gäng som ville hänga på sista kilometern. Nu var gruppen över 60 personer stor!

Vi löpte tillsammans ned mot centrumet med ett par extra svängar i bostadsområdet för att komma upp i 15 km prick. Därefter ner mot Jober-huset. Nu väntade en stor publik utanför SMART Hälsa som ville jubla oss in i mål. Vi hade dock en sväng kvar – runda Jober-huset för att komma i mål från ICA-hållet.

MÅL! Vi är framme. Vi har i grupp sprungit en sträcka som varierar allt från 15 km till 1 km. Löpare oavsett nivå har kunna löpa ihop och hittat en utmaning på sin egen nivå.

Jag har aldrig varit med om en roligare löpupplevelse. Vilken stämning vi hade vid start, under löpet och efter målgång. Härligt är ordet som passar bäst att beskriva känslorna.

Att vi hade en jubileumsfest planerad till kvällen gjorde inte saken sämre! Mer än 40 medlemmar från SMART Hälsa tillbringade en festlig kväll ihop. Rätt mycket träningssnack. Rätt mycket löpsnack. Men framför allt, MASSOR av god mat, suverän stämning och DANS i världsklass.

Tack alla som vara med och gjorde denna dag till en succé!

Patrik

IMG_0006_2 IMG_0015_2 IMG_0016_2 IMG_0017_2 IMG_0018_2 IMG_0032_2 IMG_0037_2 IMG_0038_2

Referat från verkligheten….

Varför vissa väljer serviceyrken är fasen-i-mig en gåta….

Idag bar det av till Malmö. En hel dag med intervjuer av säljpersonal stod på agendan.

8-flyget ner till Sturup och sedan flygbussen in till Konserthuset för en kort promenad till Drottninggatan. Enkelt och bekvämt att förflytta sig från Stockholm till en adress i södra Sverige.

Biljett inköptes till flygbussen och sedan ut och vänta. Efter ett par minuter kom bussen och det var dags för oss att kliva på.

Jag var tvåa i kön.

Killen framför mig var klädd i mörk kostym och hade mörkt hår. Han klev på före mig och scannade sin biljett lydigt i bussens biljettscanner och nickade snällt till den kvinnlige busschauffören när han passerade förarsätet. Han kom ca en halv meter förbi innan busschauffören ryckte till och ropade högljutt ”DU DÄR! Talar du svenska??” ”Ja” svarade mannen lite förskräckt. ”Vart ska du av” frågade busschauffören fortfarande i en aggressiv ton. ”Centralstationen” sa mannen. ”BRA!!!” sa busschauffören.

Då var det min tur. Nu hade jag hunnit bli lite nervös eftersom hon verkade lite aggressiv. Noga scannade jag min biljett och väntade snällt på frågan. Den kom direkt. ”DU DÅ! VART SKA DU AV?” (Versaler eftersom damen fortfarande pratar VÄLDIGT högt.) Jag har tagit flygbussen till Malmö många gånger. Säkert över 100 gånger har jag tagit bussen mellan Sturup & Malmö så jag kände mig rätt säker på mitt svar: ”Konserthuset” sa jag utan att darra på stämman. ”KONSERTHUSET?” fick jag som svar. ”Ja KONSERTHUSET svarade jag.” ”KONSERTHUSET KÖR JAG INTE TILL”. Märkligt. Jag gick ju av där sist!? Fortsättningen kommer innan jag hinner svara. ”DEN STATIONEN HAR VI TAGIT BORT!”. Aj fasen. Hoppas de har en hållplats nära i alla fall. Busschauffören frågar ”VART SKA DU?” ”Till Drottninggatan” sa jag. ”DROTTNINGGATAN ÄR JU LÅNG! VART PÅ DROTTNINGGATAN?” sa den allt mer upprörde damen. Jag höll mig lugn och svarade ”så nära Konserthuset det går tack”.

Nu fick jag passera.

Efter mig kommer 5-6 passagerare till som får utstå ungefär samma förhör.

När alla satt sig ned i bussen så kommer en kollega till busschauffören. Jag överhör deras konversation. Vår eminente busschaufför förklarar för kollegan att det är så få passagerare så hon har försökt ta reda på vart alla ska av för att kunna planera rutten så effektivt som möjligt. Eventuellt kunde bussen hoppa över några kvarter. När hon förklarat det lugnt och stilla så höjer hon rösten och säger ”MEN DET ÄR SÅ SVÅRT ATT FÅ DESSA PASSAGERARE ATT FÖRKLARA VART DE SKA!” Högt och ljudligt så att vi inte ska missa att den passningen minsann var till oss.

Där tog mitt humör, tålamod och stubintråd totalt jävla slut och jag förklarar i damens egna tonfall ”ATT DET KANSKE HAR ATT GÖRA MED HUR DU FRAMFÖR DINA FRÅGOR?”.

Damen börjar gå emot mig. Medans hon går så sänker hon rösten och säger: ”Jag har minsann inte uppfattat att jag varit otrevlig.”

Resten av diskussionen behöver inte refereras.

Direkt jag kom av bussen började jag gapskratta för mig själv. Undrar om jag kommer med i ett dolda kameran-program nu. Det kan inte vara sant att en person som så fullkomligt avskyr att serva andra människor kan slinka igenom anställningsintervjuer och annat och till slut få köra flygbuss. Eller….?

Men jag tackar för uppvisningen! Jag har nog aldrig talat lika entusiastiskt och med lika mycket inlevelse som när jag idag pratade om kundbemötande och service med dem jag intervjuade.

Tack Flygbussarna för inspiration.

//Patrik

Källkritik Olga Rönnberg, källkritik!

Av någon anledning, som jag inte riktigt vet, följer jag Mamma Fitness (Olga Rönnberg) på Facebook. Det är både intressant och frustrerande att se vad mediapersonligheter publicerar offentligt utan att granska källkritiken.

Idag, dök Olga upp i mitt flöde efter att ha delat följande länk från Expressen. Men vet ni vad som saknas i artikeln?
Det saknas en källa. Varför hänvisar inte Expressen till en källa när de skriver en artikel? Kan det bero på att det inte finns någon? Har de även denna gång vänt kappan dit lösnummervindarna blåser? Jag antar det. Men vet ni var jag bli upprörd över? Jag blir upprörd över att en offentlig person som Olga, på fullt allvar, delar och sprider den på sin facebooksida utan att kunna svara för varifrån informationen kommer.

Jag tror också tyvärr, att majoriteten av oss, inte själva söker fakta i forskning utan hellre hakar på de lättdelade artiklarna på nätet. Vi har ett ansvar, tycker jag. Folk tror på det vi skriver.

Åsa kontrar
Om Expressen hade hänvisat till en tillförlitlig källa hade jag varit villig att söka vidare efter fler forskningar som bevisar samma sak. Expressen hänvisar inte till någon källa för det räcker inte med att det står i texten ”forskning visar”. De kan vem som helst säga eller skriva. Egna efterforskningar på PubMed har inte heller gett resultat vad gäller chiafröets fettbildande egenskaper.

Chia är rikt på Alfaliponsyra (ALA). ALA är en kraftfull antioxidant som tar hand om fria radikaler och skyddar våra celler från oxidationsprocessen. ALA har också bevisat goda effekter på insulinresistens och fettsammansättning vilket förebygger diabetes och hjärtsjukdomar.

De goda fetterna i Chiafrön kommer osannolikt leda till övervikt. På senare tid har vi ju lyckats slå hål på bubblan kring fettbluffen. Fett är livsviktigt för vår överlevnad och förutom att fungera som en bra energikälla är det också en viktig beståndsdel i cellmembran och hjärnan innehåller mycket stora fettmängder. Brist på fett i cellerna ger sämre fungerande cellmembran.

Läs gärna mitt SMART-brev om fettbluffen.

Mitt råd till dig som läser vad folk delar: Tänk kritiskt och ta reda på om det verkligen kan stämma. Om du är minsta tveksam – Dela inte vidare. Tänk hur mycket osanning som sprids på Facebook för att folk inte riktigt läst igenom eller vet vad de delar.

För dig som många lyssnar på. Vad noga med vad du delar. Granska källor, leta om det finns fler källor som bevisar samma sak. Låt dig inte luras av ”forskning visar…”

Olga svarade på min kommentar i sin egen tråd: ”Vi på MF tror…”
Jag frågar mig: ”Vaddå tror? Dela inte sådant du tror. Ta reda på fakta.

Var inte rädd för fett, så länge du äter naturligt fett och undviker processande varianter som margariner behöver du inte vara orolig. Undvik då hellre sockerrika livsmedel.

Du ska välja vad du delar. Är du enig med mig vad gäller detta inlägg – dela gärna 🙂

Kör hårt!
Åsa

PS Jag bjuder på en källa:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18492301