Ett tecken på att naturen belönar löparen – det gula guldet!

Så måste det ju vara. En ren belöning från naturen.

Som om inte hälsoeffekterna vore nog. Hälsovinsterna med löpning är fantastiskt för t ex konditionen och benstommen. Men det stoppar tydligen inte där…

Min lunch-löprunda igår förlöpte på stigar runt Nykvarn. Benen kändes pigga och hjärta – lungor likaså. Ett bra tempo från start och det kändes verkligen skönt att ta i lite extra.

Efter ca 2.5 km löpning så är jag ute på en minimal skogsstig som säkert bara används av mig, Åsa, samt ett gäng vildsvin. Det är halt efter allt regn och jag koncentrerar mig på att ge fasen i att halka. Det vore skapligt pinsamt att ramla igen och skada mig efter fadäsen i maj. Så blicken hölls stadigt ett par meter framför mig på stigen för att kunna planera vart jag skulle placera fossingarna.

Helt plötsligt ligger det gula guldet framför mig. En blek och grådassig dag förbyttes i mentalt solsken. Såg jag rätt? Kan det vara så mycket kantareller mitt på stigen? Japp. Jag såg rätt. Ett par löpsteg framåt visade på ännu större fyndigheter. Det såg ut som en våt dröm för kantarellälskaren.

Tankarna går fort i huvudet. Jag har ju fickor på löpshortsen. Kan jag plocka svampen och lägga dem i byxfickorna? Nej knappast. De mosas i fickorna och mängden kantarell var alltför stor för att rymmas i shortsens grunda fickor.

Jag tog ett snabbt beslut: Öka tempot på löpningen och springa jättefort hem till Åsa och be om förstärkning och några säckar för att därefter bege oss fort tillbaks till fyndigheten innan den försvann. Man vet aldrig när ett par hungriga vildsvin dyker upp.

Som en ivrig sjuårig pojke sprang jag ända in i köket och berättade om mitt fynd. Trots den exalterade situationen fann vi lugn nog för att hinna käka lunch innan vi drog iväg och skördade det gula guldet jag precis funnit.

Till slut kom vi tillbaks till stigen. Först trodde vi att det var just runt stigen kantarellerna frodades, men efter att ha tagit en sväng runt om så upptäckte vi att de fanns överallt. Vi har aldrig sett så mycket kantareller tidigare. Åsa och jag var överens om att tidigare i livet har vi varit glada om vi funnit gula kantareller som täcker en macka eller två. Nu hade vi svamp som räckte till ett par middagar plus perfekta lyxfrukostar.

Det var ett mycket nöjt och glatt par som spatserade runt i skogen och plockade kantareller. Vi sjöng hemmagjorda sånger om kantarellens förträfflighet. Mysig eftermiddagstimme i skogen.

Hem till jobb ett par timmar för att sedan börja rensa svamp. Det var ett större jobb än vi trott…

Men kantarellmiddag blev det! Fräst sidfläsk med spetskål, vid sidan av en hög kantareller, plus en bit mozarella smakade fantastiskt gott! Härligt med mat från naturen.

Jag ser det som ett tecken på att löpa ännu mera. Naturen gillar tydligen oss löpare. Just den här löparen älskar dessutom naturen. Snacka om matchning!

Se härliga kantarellbilder nedan.

Patrik

IMG_0237

IMG_0236

IMG_0238

IMG_0241

IMG_0242

IMG_0243

IMG_0244

IMG_0248

Bilden gör inte middagen rättvisa. Men gott var det

IMG_0240

Första lasset i påsen. Vi var överväldigade! Sedan hittade vi ca 4 gånger mer… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s