En lång helg lider mot sitt slut

Vissa helger känns längre än andra. Mycket på grund av aktivitetsnivån. Ju mer vi gör under en helg desto längre känns den som.

I morgon är det vardag igen. Härligt med en ny vecka och nya möjligheter.

Vi hoppas att ni också haft en helg som ni känner er nöjda med.

Vilket minne tar ni med er från helgen? Var det något speciellt som hände som fick er att känna er extra glada? Dela gärna med er av era upplevelser. Det kan inspirera andra och även påminna dig själv om det som är bra och värt att minnas.

Var rädda om er så hörs vi i morgon. 🙂

Patrik & Åsa

Race report från Stockholm Marathon 2015 och lite Uggla-filosofier

Magnus Uggla hade koll på läget när han sjöng ”Allting som jag vill (Kan jag göra)”.

Häromdagen bestämde jag mig för att springa Stockholm Marathon. Som Åsa skrev tidigare idag så var jag kanske inte maximalt (!) förberedd för en mara, men tyckte ändå att jag hade kapaciteten.

Jag visste att en mara är lång: 42.195 meter närmare bestämt. Men jag hade nog inte fattat hur lååååångt 42.195 meter är förrän jag passerade 30-km märket och snabb huvudräkning gav mig att det var 12 km kvar. Jädrar så långt…

Planen höll i alla fall. Jag ville hålla 5 minuter per km i 30 km för att sedan ha ”råd” att hålla igen sista 12 km och ändå gå i mål under 3.40. Det var bra att jag hade den bufferten från de första 30 km för sista biten var tuff för kroppen. Även knoppen hade fått sig ett par körare vid det laget och det var rätt lätt att hålla sig för skratt sista biten.

3.38 blev sluttiden. Det känns som att det får vara min maratid. För just nu känns det som att det räcker med en marathon i livet. Men man ska aldrig säga aldrig….

Jag blir lätt känslosam när jag lyckas med saker som jag företagit mig. Jag hoppas att det är en form av ödmjukhet för att jag ibland får lyckas med saker och ting.

Vid 35 km så stod en mycket medioker coverartist och sjöng Magnus Uggla-låtar. Ingen musikalisk höjdpunkt i mitt liv, men just när jag sprang förbi så kom refrängen i ”Allting som jag vill”. Han skrålade högt ”Allting som jag vill – kan jag göra aaaaaaahaaa” gång på gång. Den träffade mig rätt i hjärtat. För visst är det så? Det mesta vi vill göra i livet går att göra bara vi vill det tillräckligt och bestämmer oss. (Då räknar jag självklart inte in direkta fysiska omöjligheter som att flaxande flyga iväg från husnocken eller andra fysiska hinder.)

Så min känslosamma sida kom fram och jag fick ett par tårar i ögat. Av lycka. För det är så förbaskat skönt att bestämma sig för ett mål och sedan ta sig dit. Jag påminns också att vara tacksam för allt bra jag har och varit med om. Att få mina fina barn, att träffa min fina fru och att få arbeta med precis det jag vill. Och massor med annat.

Jag ska nog lyssna lite mer på Uggla.

Allting som du vill – kan DU göra!

Patrik

I mål på Stockholm marathon – utan extra kolhydrater

Han gick i mål.
Efter att ha funderat i veckan togs beslutet samma dag som nummerlappen hämtades, dvs igår.
All-aroundtränad? Absolut
Maratontränad? Tveksamt.

Vi hade kommit överens om att visa världen att kolhydratladdning är slöseri och att enervits läbbiga nödraketer längs vägen förstör mer än de ger.

Patrik skjutsades till tåget imorse, av mig. Jag som lovad att stå längs vägen med mandlar och russin har istället följd min marathonlöpare från ett torrt och varmt hem.

Det är med stolthet jag kan berätta att Patrik gick i mål och lyckats hålla sin måltid hela vägen.

Slutsats:
1. Kolhydratladdning är överskattad,
2. Med en pansarskalle och stark vilja kommer man långt
3. Pata är grym

/Åsa

Raceday – upp till bevis!

ÄNTLIGEN är det dags! Som jag väntat och väntat!

Skämt åsido. Jag tror att jag har en av de kortaste maratonförberedelserna man kan ha. I måndags pratade jag löst om deltagande, i tisdags var det inte lika löst. I går köpte jag startbevis. Idag springer jag. Inte så jättelång väntan alltså, vilket är bra. Jag gillar inte att vänta.

Flera jag pratat med tycker att det är kul att jag ska springa på så kort varsel. Men de frågar också något i stil med: ”Stockholm Marathon – Vad kul! Men….. Måste man inte förbereda sig ett halvår eller så för att komma runt?”

Det stämmer att ett maraton kräver massor av förberedande löpträning, annars är det risk för att det bara blir en plågsam runda. Det stämmer också att jag inte har en maratonspecifik uppladdning men därmed inte sagt att grunden inte finns. Med löpgruppen har jag utan avbrott haft två kvalitetspass i veckan, även när snön kom vågrätt emot oss i januari. Därutöver har jag haft min och Åsas träning inför BAMM. Så löpträning finns i massor. Däremot har jag inte så långa löppass att skryta med. 10 km är det vanliga passet. Så vi får hoppas att uthålligheten finns ändå.

Även kostuppladdningen har flera varit nyfiken på. Nästan alla tror att jag ägnat mig åt att äta pasta sedan jag bestämt mig. Jag har inte ätit någon pasta alls. Vi har fortsatt med vår normala kost som inte innefattar kolhydrater från pasta, ris och potatis. Däremot har jag ätit mer.

Mitt bästa energisystem är fettförbränning. Det räcker dessutom längre än kolhydraterna som är slut efter en timmes löpning och sedan hela tiden måste fyllas på. Kolhydrater ger en kort topp och sedan är det tomt igen, vilket kan ge en rejäl dip.

Nu är det alltså snart upp till bevis! Först en stor portion ägg och bacon. (Massor av kokosolja i äggröran och en sked kokosolja i en dubbel espresso!) Sedan mot start!

Ha en härlig dag!

Patrik

PS. Jag rekommenderar varmt bättre träningsförberedelser inför ett långt lopp så ”Don´t try this at home.

Tankevila – för hälsan och kreativiteten

För ett par år sedan, när jag fortfarande jobbade på Scania (igår var det ett år sedan jag tog klivet därifrån) hade Hälsa och Arbetsmiljö bjudit in en av cheferna på R&D (Research & Development/Forskning och Utveckling) för att föreläsa för oss. Chefen/föreläsaren heter Magnus men jag minns tyvärr inte efternamnet. Ämnet var ”Kreativitet”. Kreativitet är natuligtvis avgörande på en arbetsplats där den främsta uppgiften är att utveckla och hitta nya och bättre lösningar. De medarbetarna är antagligen mycket utanför ramarna i sina funderingar.

Under föreläsningen fick vi uppgiften att fundera på frågan:
När du kom upp med en riktigt bra idé sist. Vad gjorde du då?
Alltså, exakt vad pysslade jag med när jag kläckte min senaste, riktigt lysande idé.

Jag minns inte riktigt vilken av alla mina briljanta idéer jag hade i åtanke men jag vet att jag stod i duschen efter ett träningspass.

Det var sådana situationer de flesta beskrev. De hade varit på promenad, sprungit, diskat eller liknande.

Konklusionen av denna lilla övning var att kreativiteten är som störst när våra hjärnor befinner sig i tankevila, när vi för tillfället inte utsätter den för konkret stimuli.

TANKEVILA
Fundera lite på det ordet och reflektera över hur ofta du själv befinner dig i tankevila.

Jag drar mig till minnes perioden då jag pluggade på GIH, stunden på tåget till Stockholm varje morgon under tre års tid. Eran innan SMART-phonen. Faktum är att jag inte ens hade någon mobiltelefon första året. Jisses vad länge sedan det känns plötsligt, jag som nyss tog studenten. I alla fall, på den tiden satt jag på tåget och tittade ut genom fönstret och såg lanskapet glida förbi. Var det mörkt iakttog jag mina medresenärer i fönstrets spegelbild. Mina resor till och från plugget var fyllda av tankevila.

Idag sitter jag inte lika ofta på tåg men reflekterar frekvent över detta fenomen. För visst smyger det sig in tidpunkter i vardagen som i ett tidigare liv inneburit naturlig tankevila. Idag använder jag de flesta ”lediga sekunder” åt att passa på att gå igenom vilka mail som kommit in och/eller kolla av de sociala medierna. Jobb och sajbern ta mycket vilotid i anspråk.

Vilotid för hjärnan är viktigt både ut kreativitetssynpunkt men inte minst för hälsan. Hjärnan behöver tid för återhämtning och bearbetning. Ständig stimulans av hjärnan kan lätt övergå i hög upplevelse av stress, vilket övertid riskerar att leda till kronisk sådan. Det behöver inte alltid bero på hög arbetsbelastning, utan ibland faktiskt bristen på att låta hjärnan bara vara och vila.
Fundera över barnen och ungdomarnas vardag. Hur ofta gör de ingenting? Hur ofta får de tankevila? Hur ser det ut för dig?

Skapa tid för tankevila – det är du värd!
Åsa

6305 – Lyckonumret!

Nästan 100 nya gillare har vi fått den här veckan! Rätt fantastiskt tycker vi. Så fantastiskt att vi glömmer målet på 500 totalt och kastar oss ut i Maratonspåret ändå.

Jag har precis hämtat nummerlappen på Östermalms IP, så nu börjar det kännas som ”på riktigt”. 😃 Som en glad överraskning så hjälpte gamla meriter till en startplats i grupp D vilket blir en enorm fördel.

I morgon kl 12 går startskottet. Jag springer för er som gillar Smarta Tillskott och följer vår blogg. Skönt att ha ert stöd i ryggen!

Jädrar vad kul det ska bli!

Patrik

Hur viktigt är det med mål för dig?

Är du en av dem som då och då är med i någon typ av motionslopp? I så fall, sätter du upp mål för loppet?

Vi stöter på alla olika typer. Från dem som stenhårt siktar på en specifik mål-tid till dem som tar lite lättare på det där med tid och helt enkelt är nöjda med upplevelsen att ta sig runt en bana.

Skönt att det kan vara så då vi alla är olika.

Hur ser du på det? Är du med just för att få uppleva ett coolt evenemang eller är tiden det viktigaste?

Det är alltid intressant att höra hur andra tänker. 🙂

Ha en fin eftermiddag.

Patrik & Åsa

I huvudet på Einstein – eller hur Patrik gick från vägra Maraton till överväga Maraton

Ja ibland är det nyttigt för mig att reflektera över hur jag själv fungerar.

Jag har under åren sprungit en del lopp. Ett gäng Lidingölopp och ett gäng halvmaraton har det blivit. Speciellt under åren när jag gjorde en Svensk Klassiker var det ett ”nödvändigt ont” att löpa längre lopp.

Halvmaraton har jag alltid gillat. 21 km känns så lagom då det aldrig hinner bli tråkigt. Taktisk behöver man heller inte vara, det är bara fläska på. Men ett helt maraton? Jag känner många som har sprungit olika maraton. Jag däremot har högt och tydligt förklarat att den distansen inte lockar mig ett dugg. Det har varit helt sant. Jag har inte varit i närheten av att känna lust för att springa 42.195 meter på Stockholms gator.

Så inte heller i år. Men i måndags hände något. Lite slösurfande placerade mig framför en artikel om att det i år finns platser kvar till lördagens drabbning. Det brukar ju aldrig hända! Alla de stora loppen brukar vara fulltecknade långt i förväg.

Då väcks en tanke i mig. Det kanske är ”meningen” att jag ska springa Stockholm Maraton i år? 🙂

En tankeprocess startar där och då och pågår fortfarande. Jag ska försöka återskapa den supertydliga tankebanan i kronologisk ordning så att ni är med på noterna!

Måndag 25/5 klockan är 17.30. Jag är ensam hemma. Åsa har dragit iväg för att vikariera för mig på mitt BODYPUMP-pass och jag inväntar att tiden ska bli mogen för att dra iväg till löpgruppen.

Här startar det organiserade kaoset….. (Kursiv text beskriver mina tankar….)

Hmmm…. Startplatser kvar till maran. Vore lite kul att vara med eftersom det vore så oväntat. Jag är ju inte tränad till en mara direkt. Det gör väl saken lite mer utmanande?

Jo Einstein. Utmanande så in i h-e faktiskt. Det kanske till och med vore dumt? Nä inte dumt. Bara kul. Undrar hur jag ska lägga upp för Åsa att jag vill springa maran på söndag? Det är risk för att Åsa inte kommer tycka att det är så SMART att springa maran utan att vara helt förberedd och dessutom med en trasig hand. 

Väl hemma efter våra pass och sittandes i soffan med vår laxsallad så låter jag ett par ord slippra ur min mun mitt mellan två tuggor: ”Det finns tydligen startplatser kvar till maran på lördag”.

Ok säger Åsa. Är du sugen på att springa? Nääää säger jag. ”Det vore ju helt galet”. Jag tystar ner mig själv och fortsätter tänka.

Jag springer ju rätt mycket. Tre mil per vecka blir det nog om jag räknar med löpgruppen. Så löpformen är ok. Men jag har inte sprungit mer än 1 mil i sträck på väldigt länge. Jag borde haft fler långpass för att vänja kroppen vid så långvarig belastning. Men vad fasen. Jag har ju sprungit massor med långa pass tidigare och hållit mig skapligt tränad så nog borde jag klara ta mig runt en mara? Klart jag gör. Bara jag fimpar all form av tidspress och bara har ambitionen att ta mig runt så är det lugnt.

På tisdagen kläcker jag idén att jag springer maran om vi får ett gäng nya likes till SMARTA Tillskott på Facebook. Jag langar upp målbilden: Kommer vi upp till 500 likes innan fredag kväll så springer jag. Jag övertygar både mig själv och Åsa att det kommer bli tufft så någon mara behöver jag nog inte springa. Kampanjen startar på Facebook. Vi får många nya likes. Många vill att jag ska springa maran. Kul!

Tankegångarna kring maran fortsätter. Kalla mig dagdrömmare men jag funderar helt klart en hel del på detta just nu. Jag går in i mitt huvud igen…

Hoppas verkligen att jag får så många likes att jag FÅR springa nu. Annars blir jag ju jättebesviken. Mentalt har jag börjat ladda för loppet. Jag börjar tänka på hur det kommer att kännas att stå vid starten och jag börjar tänka taktik. Åsa och jag pratar kost och tänder bägge (det är dock bara en av oss som springer…) två på idén att genomföra en mara utan en traditionell kolhydratsladdning och utan en massa enervit/maxim och andra konstgjorda sockerbomber. Pure water and some bananas! Så ska slipstenen dras! Hoppas nu att det blir 500 likes så att jag kommer till start.

Idag har jag varit på konferens hela dagen hos ett företag jag har ett större uppdrag för. Det fanns gott om fikabröd på bordet men jag säger glatt och lite stolt: ”Tyvärr har jag sedan en tid planerat (sedan i måndags) att springa Stockholm Maraton på lördag utan kolhydratsladdning, så jag kan tyvärr inte äta era goda kakor. Det vore ju fusk!”

Åsa och jag diskuterar kosten på en chatkonversation. Vi pratar lite mål och jag säger att mitt tidsmål (jag skulle ju inte ha något tidsmål!??) är 4 timmar. Vi säger ”hej då” och stänger ner chatten.

Jag börjar direkt tänka på målet. Ett mål på 4 timmar är ju livsfarligt. 4 timmar blir lätt 4 timmar och 1 minut. Då skulle jag gräma mig över att ha missat 4-timmarsgränsen med 1 minut och varit TVUNGEN att ta revansch nästa år. Nej det är mycket smartare att vara lite mer offensiv. Offensiv realist. Thats me! Jag springer en ”komfortmil” på 45 minuter i vanliga fall och då brukar jag ha känslan i kroppen att i det tempot kan jag springa lääääänge. Om jag lägger till 5 minuter per mil och siktar på att göra 50 minuter per mil loppet igenom, så landar jag på ca 3.30. Nu börjar det likna något! 3.30 vore MYCKET roligare än 4 timmar och 1 minut. Eller hur? Jag skickar snabbt ett meddelande till Åsa om mitt nya mål. Jag tar hennes uteblivna svar som att hon är överens med mig om att det är en rimlig målsättning och det känns bra. Alltid skönt att vara överens med Åsa.

Så nu är det två dagar kvar på vår lilla kampanj. Planen är klar som ni ser.

Nu ska vi bara ha lite fler likes så kommer jag köra järnet på lördag.

Och jag som ALDRIG skulle springa ett marathon….

Ha en fin kväll!

//Einstein

Antar du utmaningen? Om vi hjälps åt, kan vi få Patrik att springa Maran på lördag?

För ett par dagar sedan lovade Patrik, här i bloggen att han skulle ta en sista-minuten-plats på Stockholm Marathon nu på lördag OM SMARTA tillskott fick 500 gillare på facebook till fredag. Gillare, som vill se Patrik springa har strömmat till men målet var högt och i skrivande stund saknar vi 212 stycken för vi ska få honom över startlinjen. Han börjar slappna av här hemma och så kan vi inte ha det.

Jag lovar att se till att han springer helt utan att kolhydratladda och helt och hållet på den kost vi äter idag. Jag lovar att rapportera på plats med intervju längs vägen för att se hur han mår när bullarna och sockret i kaffet uteblir.

Jag kan gå med på en och annan saltgurka och jag kan langa till lite hasselnötter längst vägen. Nej, fasen det går ju inte. Hasselnötter är han allergisk mot. Vi får köra mandlar, valnötter och ett eller annat russin.

Vill du veta hur han fixar det?
Se då till att dela vår facebooksida och peppa alla du känner att gilla den.

Gilla gilla gilla
/Åsa

Frukosttips avokadoyoghurt med hallon

Bästa starten på dagen!
Det som är så enkel med denna typen av mat är att det bara är att blanda och mixa.

Här kommer ett tips på en suveränt god avokadoyoghurt, som räcker till 2 hungriga.

Mixa:
3 avokados
2 dl frysta hallon
4 torkade fikon
Saften från 1 citron
2 tsk vaniljpulver
1 nypa havssalt
Lite agavesirap eller honung

Jag mixade i hampaproteinpulver och toppade med granatäppelkärnor.

Fi fasen så gott det blev.
Ha en riktigt skön dag.
Åsa